' r Tj^TT}. 


Rty 


11 


£ 


QL 

286 

R44 

1879 

ENT 


T^ 


r,^-J 


r**-^ 


A 


^Ä»WJ 


'^ 


U Pv. NATURENS BOK. 


■^^?- 


Af 


1 ., 
O. 3X. liontoi' 


Kr (IjuiTiis uinsKeiiiiö; snrsF.ifili med fiiiiKsyii iiff iionleus fniiiin. 


-^- 


msc^ 


I-IELSINGFORS. 

J. Simelii aifvingars tryckeri, 1S79 


^V" ,^^-..*M"-d: 


:^- 


^ 


^. /j':^^ 


^ 


hf^^n k 


^j^mJ 


jW"L"J 


II S^ 


U Pv N A T U R E N S BOK. 

Hlb^ Af 


o. M:. Roiitoi- 


ir iljurens mnsieiiiiö, snrsKlffll iiitnl fiiiiisijii iiff luinleus f 


niiiin. 


r 


HELSINGFORS, 

J. Simelii arfvingais tryckeri, 1S79. 


1 s 


\ 


(Öfvertryck från Finsk Tidskrift, Majhäftet, 187g.) 


m^ 


Några blad ur naturens bok. 


I. 

Ur djupens maskering, särskildt med hänsyn till nordens fauna. 

1. 

I mer än ett afseende skiljer sig deu moderna uaturalhi- 
storien frän flydda tiders. Barnskorna äro uttrampade; den blotta 
iakttagelsen är henne icke mera nog; hon har börjat att sjelf- 
ständigt tänka öfver tingen. Och det är icke mera en lössläppt 
fantasis bilder, som leka för henne, — hon går ej mera i en 
spekulativ filosofis skola; hon har blifvit vis af skadan och med 
den enkla deduktions- och induktions-metod, enligt hvilken hvarje 
sund tanke kan operera, har hon ur de henne mutande företeel- 
serna uppsökt lagarna i naturen och kring dem grupperat de 
särskilda fakta. Så är hon icke mera blott ett tomt register öf- 
ver sådana, öfver föremålen i naturen och särskilda observatio- 
ner angående dessa, men hon är en verklig historia öfver dem, 
deras inbördes sammanhang, deras orsak och verkan, deras lif 
i dess egentligaste mening, hon har ändteligen höjt sig till samma 
rang som t. ex. kemin och fysiken, hon är en vetenskap. 
Och att hon jämförelsevis sent nått denna ståndpunkt, beror 
deraf att hon, vetenskapen om de lefvande, organiska varelserna 
och om lagarne för deras lifs fenomen, redan i följd af sitt inne- 
håll måste ställas högst af alla naturvetenskaper oc|^ häri inne- 
bär vilkoren för sin sena utveckling. Hon har blott följt den 
lag, som gäller för de föremål, hon sjelf behandlar, att det hög- 
sta tillika är det sista i kedjan. 

Det är några blad ur denna vetenskap, med hvilka vi i 
det följande önska göra våra läsare bekanta. Yi vilja välja nä- 


gra sådana, som synas oss hafva allmännare intresse; ocli om de 
äfven i månget fall låta oss betrakta naturen med andra ögon 
än förr och tvinga oss att offra mången poetisk tanke, som hit- 
tills fylt vår själ vid naturens åskådning, sä tro vi dock förvisst 
att det mindre offras för det större och att dessa offer på san- 
ningens altare rikligen belönas genom de stora vyer, h vilka der- 
vid öppnas för oss i naturens innersta verkstad. Naturbarnet, 
som skådar upp till den klara natthimlen med dess tusen ljus, 
erfar en obestämd känsla af det oändeliga och en fridfull andakt 
faller öfver dess sinne; men hvilken långt djupare poesi förmår 
icke astronomen frånvinna himlahvalfvet, väl ej lika omedelbar, 
men i stället af sä oändeligt mycket högre art? Han tror väl 
icke mera att Skaparen i sin godhet gjort miljoner strålande 
verldar blott till öguafägnad för en varelse pä en bland de min- 
sta af dera; men han står häpen af beundran inför de lagar, 
som sammanhålla denna oändliga verlds-mekanism, under det 
känslan af detta oändeliga icke mera verkar pä honom såsom 
en blott obestämd stämning; med sin ande kan han omfatta hela 
denna komplex af miljoner verldar och miljonertal mil, och, 
om någon, njuter han i känslan häraf. Sä liten inför alltet han 
än känner sig, sä höjes han dock derjämte öfver detsamma. 
Detta är vetenskapsmannens himlastege, pä hvilken han stiger 
till möte med Gud. 

Och sä är det öfver allt i naturen för naturforskaren, der 
han går fram. Vi fä lemna vår småaktiga och fåfänga egen- 
kärlek, som tror att allt blifvit skapadt för oss; vi fä lära oss 
att fåglarnes sånger icke äro till för att fägna värt öra, lika 
litet som ängens fagra blomster vårt öga; vi fä till sist nöja 
oss att med icke allt för stort börds högmod skåda ned pä de 
varelser, hvilka jämte oss och sä väl som vi hafva rätt till denna 
jord. Men då vi så nödgas ödmjuka oss för sanningens skull, 
fyller hon ^ss i stället med en ända in i vår andes djup gri- 
pande känsla af beundran, som icke är blott en ögonblickets 
stämning, framkallad på de yttre sinnenas väg, men som på tan- 
kens böljor flutit in i vårt innersta, för att der bestå och stän- 
digt ånyo låta oss erfara sin tjusning. Detta är vetenskapens 
poesi, der hvarje ord är sanning, och der till hvarje bokstaf kan 


förknippas en hel serie af tankar och förestäUningar. En from 
man har sagt att öfver nästan hvarje ord i bibeln en predikan 
kunde skrifvas. Så ock med naturens bok, ty också hon inne- 
håller — Guds ord. 

Nä väl, vi vilja taga en text, som helt visst skall sj^nas 
mången i hög grad obetydlig. Vi vilja till en början tala om 
djurens färg, för att sedan leda oss till några anmärkningar 
om deras form. Medgifvom att de flesta af oss icke närmare 
tänkt öfver detta ämne; och jag är dock viss pä att, innan vi 
lemna det, vi skola göra det med en ny verld af föreställningar 
och bilder inom oss. 

Det är med naturalhistorien såsom med de gamle egyp- 
tiers hieroglyfer. Dess teckenskrift är icke lätt att tyda; först 
genom talrika kombinationer kunna vi leda oss till de enskilda 
hieroglyfernas mening. Och ett bevis på att vi fattat dem rätt 
se vi deri att vi, sedan de en gång blifvit tydda, kunna läsa 
oupphörligt mer och mer, kunna ur de nya sammanställningar 
af dem, som möta oss, hemta allt fort nya meningar. I sjelfva 
verket lemnas det bästa beviset på en teoris rigtighet deri, att 
hon i sig kan upptaga och förklara allt flere nya fakta, som upp- 
täckas. 

Vi vilja derför nu först lära känna de enskilda hierogly- 
fer, hvilka bilda vår text; låtom oss sedan lyssna till den tolk- 
ning, forskarene lemnat af de samma. 

På samma sätt som de forntida ristningarne i hällarue 
länge och väl betraktades såsom märkliga kuriosa, utan att man 
ens kom på den tanken att de i sig kunde innefatta någon me- 
ning, tills man omsider fann att dessa streck dock hade en viss 
regelmässighet, att de äterfunnos i bestämda sammanställningar, 
o. s. v., ja tills man slutligen i dem förvånad såg ett helt språk 
med en skatt af ovärderlig kunskap för historieforskaren ; sa har 
det äfven varit med naturalhistoriens hieroglyfer. Ända till se- 
naste tid hafva många, äfven framstående forskare gått förbi 
dessa streck och linier i naturvetenskapen utan att i dem se nå- 
got vidare. Men äfven deras förlossare och lifgifvare skulle 
komma, likasom också stenarnes bundna språk väcktes till lif 
genom den lärdes trollstaf. 


Dä det galt stora och epokgörande upptäckter har ofta 
den anglosachsiska racen gått i första ledet. Så äfven här. Det 
befruktande snillet ensamt är det, som i den döda materien kan 
inblåsa den lefvande ande, hvarpå denna väntat. Och ett så- 
dant snille fann hon i Charles Darwin. 

Lärde Linné oss att stafva, har Darwin och hans skola 
lärt oss att läsa. Lätom oss följa en af hans förnämsta samtida, 
Alfred Russel Wallace, dä vi nu öfvergä till vårt ämne. 
En bättre ledsagare vid studiet af de typer, vi komma att be- 
trakta, kunna vi icke önska oss. 

Ar 1867 offentliggjorde Wallace i den ansedda engelska 
tidskriften »AVestminster E,evieM^« en uppsats, hvilken han kal- 
lade »Mimicrv and other Protective Resemblances amona: Ani- 
mals«, och hvilken jämte flere andi'a af icke mindre intresse 
han sammaufijrde är 1870 i ett särskildt arbete: >'Contributious 
to the theory of Natural Selection«. Det är med detta arbete 
i hand vi vilja begynna vår vandring i naturens stora museum ; 
och vi skola dervid hufvudsakligen fästa oss vid de typer, som 
ligga oss närmast, vid de nordiska formerna, vid det som vår 
egen fauna har att framte. Nödgas vi än derigenom förbigå 
flere af de mest intressanta fallen, sä återstår oss dock mycket 
af betydenhet, och måhända skola vi dervid kunna framleta ett 
och annat, som ännu icke blifvit stäldt i sammanhang med det 
ämne, som nu sysselsätter oss. 

En af de vigtigaste lagar inom den organiska naturen, pä 
hvilka Darwin gjort oss uppmärksamma, är u til i tets- eller 
nyttighets-principen, hvarmed han menar att intet särskildt 
organ, ingen karakteristisk form eller teckning, ingen egendom- 
lig instinkt eller vana, intet förhållande arter eller artgrupper 
emellan kan existera utan att detsamma antingen är eller någon 
gång har varit nyttigt för de individer eller racer, som deraf ut- 
märkas. Och i sanning, uppställandet af denna princip är lika- 
som en lykta, som belyser för oss en hel mängd småsaker, hvilka 
annars utan tvifvel undginge oss, men nu den ena efter den an- 
dra träda i ljuset och låter oss ana att hvarje karakter, huru 
minutiös den än må vara, huru betydelselös den än må synas, 
dock eger ett bestämdt ändamål, en egen mening. 


En stor mängd djur hafva ett alldeles nödvändigt behof 
att dölja sig, att göra sig osynliga för sina fiender eller ock för 
att derigenom lättare kunna nalkas sitt rof. I hvartdera fallet 
står detta behof i närmaste sambaud med och utgör ett vilkor 
för djurets existens. Detta behof är än större för de djur, hvilka 
annars icke ega något försvarsmedel. Och det bästa skydd, som 
kan lemnas, består deri att djuret så mycket till sin färg liknar 
omgifningen, att det derigenom mindre lätt faller i ögonen. En 
allmän likhet till färgen med lokaliteten, hvarest djuret 
vistas, är derför det första, som utilitets-principen kan sägas for- 
dra för annars icke skyddade djur. 

Vi vilja med blicken på vår fauna undersöka i hvad män 
denna fordran är uppfyld. Till en början erinra vi oss de tvä 
stora grupper af djur, vi kunna åtskilja med afseende ä den tid, 
de äro i rörelse. Och härvid rinner oss genast i hågen att den 
mörka färgen är en allmän regel för alla nattdjur. Möss, råt- 
tor, mullvadar, nattlappar ega de minst i ögonen stickande fär- 
ger och blifva nästan osynliga pä en tid af dygnet, dä en ljus 
färg onekligen lätt skulle röja dem. Ugglor och getmjölkare ega 
en mörkt spräcklig fjäderbeklädnad, som gör dem osynliga om 
natten, på samma gäng densamma genom sin likhet med trädens 
bark och laf beklädnad utgör ett godt skydd för dem om dagen. 
Och det är kändt att nattfjärilarne (Noctuce) nästan samteligen 
äro mörka, under det dagfjärilarne briljera med den mest lysande 
färgprakt, likasom äfven att de flesta natt-skalbaggar utmärkas 
af svarta, matta färger. Äfvensä hafva de arter, som föra ett 
underjordiskt lif eller lefva i mörker (Blaps) och grottor, mörka 
eller bleka färger. Att bland dem t. ex. söka en metallisk art 
skall väl städse vara fåfängt. 

Men frånse vi den tid, på h vilken djuren lefva, skola vi 
äfven efter lokaliteten öfverhufvud anträffa en i ögonen fallande 
färgadaption. Sä anför Wallace att ökendjur i allmänhet hafva 
en påtaglig sandfärg och Rev. Tristam har berättat från norra 
Afrika att derstädes utan undantag öfre fjäderdrägten hos hvarje 
fågel, vare sig lärka, sångare eller sandhöna, och äfven pelsen 
hos alla smärre däggdjur, skinnet hos alla snokar och ödlor är 
enformigt isabell- eller sandfärgadt. 


6 

Nordens fauna erbjuder en analogi härmed i de snöfärgade 
djuren. Isbjörnen är den enda björn, som är hvit, och den lef- 
ver städse ibland snö och is. Jagt-falken (Falco gyrfalco), fjell- 
ugglan (Nyctea nivea) och snösparfven (Plectroplianes nivalis) 
äro alla hvitfärgade innevånare i den arktiska zonen och helt 
visst tjenar denna deras färg till att dölja dem. En del djur 
äter blifva blott till vintern hvita; sålunda förändrar den nordi- 
ska haren (Lepus timidus) sin färg, under det deremot mellersta 
Europas hare (L. europceiis) hela året om eger samma efter den 
gråbruna mon lämpade drägt; den amerikanska polarharen åter, 
som nästan städse bebor evigt snöbetäckta regioner är deremot 
hvit under hvarje årstid. Bland fåglarne hafva vi i ripan ett 
utmärkt exempel pä protektiv likhet. Enhvar vet att denna 
fågel under vintern blir hvit, under det hon deremot om som- 
maren eger en färgdrägt, hvilken så exakt harmonierar med de 
laftäckta stenarne, att man »kan gä genom en hel flock ripor utan 
att se en enda af dem«. Den skotska ripan (Lagopus scotica), 
hvilken vistas bland ljungen på de skotska fjällen, der snö blott 
sällan faller, byter derför icke heller om färg, utan har under 
hela sitt lif samma rödbruna spräckliga drägt, som så ypperligt 
döljer henne bland ljungen. Jag erinrar mig ännu lifligt från 
mina vandringar i de skotska högländerna, huru ofta jag var 
hardt när att trampa på den ena moripan efter den andra, dä 
de icke förr flögo upp än foten var öfver deras nacke. I ofvan 
anförda fall är det alldeles klart att den hvita färgen vore högst 
ofördelaktig om sommaren för både haren och ripan, under det 
åter deras som marko st5^m, som under denna årstid är så lämp- 
lig för dem, under vintern deremot läte dem ganska lätt bli upp- 
täckta på snöfälten; här utgör den protektiva likheten i färg för 
dem ett särdeles godt skydd mot fiender. Men äfven arktiska 
rofdjur förändra pä samma sätt sin drägt efter årstiderna. Så- 
lunda blifva fjellrackan (Canis lagopus) och hermelinen samt 
lilla vesslan (Mustela erminea och nivalis) hvita till vintern. 
Måhända kunna de härigenom underlättas att nå sitt byte och 
blifva derigenom mindre utsatta för att hungra ihjäl. 

Men det är icke blott ibland de högre djuren, som en så- 
dan imitation efter den för årstiden utmärkande färgen i natu- 


reu eger rum. Rev. Gr e ene, en bekant britisk entomolog, har 
fästat uppmärksamheten vid harmonin emellan naturens förher- 
skande färger under höst och vinter och färgerna hos de under 
dessa tider flygande britiska fjärilarne. Om hösten, dä brunt 
och gult äro förherskande, visar det sig äfven att af femtiotvå 
dä flygande fjärilarter icke färre än fyratiotvä visa motsvarande 
färger, t. ex. Orgyia antiqua, O. gonostigma, slägtena Xanthia, 
Glcea och Emiomos. Om vintern, dä hvitt och silfverfärg ut- 
märker naturen, hafva vi häremot korresponderande arter inom 
slägtet Chimatohia samt i ätskilliga arter af Hihernia. En an- 
nan britisk naturforskare, den skotske entomologen och botani- 
sten Buchanan White har anmärkt att bland skinnbaggarne 
finnes ett slägte, MiriSf hvilkets arter visa den egenheten att 
de tidigare under sommaren, medan gräset, bland hvilket de 
lefva, ännu är friskt, äro gröna, h varemot de emot hösten, dä 
gräs- och sädes-slag gulnat, uppträda i en ochragul form. I det 
förra fallet imitera de sålunda chlorophyllen, i det senare phyllo- 
xanthinen hos vexterna. Då dessa höstformer öfvervintra för 
att åter framkomma om våren, men då äro gröna, synes det som 
om här förelåge en egendomlig, under vinterdvalan framkallad 
färgförändring, med hvilkens rätta art entomologerna dock ännu 
icke äro pä det klara ^). 

Emellertid hafva vi således redan funnit att en allmän öf- 
verensstämmelse förefinnes emellan de pä olika trakter, olika 
årstider eller olika tider af dygnet herskande färger och färgen 
hos de för dem egna djur-arterna. Vi skola i det följande fä 
se en ännu mera detaljerad tillämpning af samma grundlag. Här- 
vid torde det måhända vara lämpligast att följa djurserien klass 
för klass för att teckna oss till minnes de exempel pä protektiv 
färg-likhet, som möta oss. 

Hvad beträffar vår jämförelsevis fattiga däggdjurs fauna 
hafva vi redan anfört allt nämnvärdt. Bland fäglarne återstå 
ännu några fall att omtala. I sitt arbete »Reign of Law« har 


") Se närmare härom i min af handling: »Till kännedomen om mimi- 
ska hemiptera och deras lefnadshistoria« (Öfvers. af Finska Vetenskaps-Socie- 
tetens Förhandlingar, XXI, p. 153). 


8 

hertigen af Argyll påpekat den beundransvärda adaption, som 
morkullan företer. De omvexlande bruna, gula och askgrä-fär- 
gerna, som förekomma bland fallna löf, äro alla representerade 
i hennes fjäderbeklädnad, sä att hon är nästan omöjlig att upp- 
täcka der hon står pä marken under träden. Också hos snäp- 
porna är färgen modifierad sä att den står i full harmoni med 
de förherskande formerna och kulörerna i sumpmarkernas vege- 
tation. Mr L est er har anmärkt att skogsdufvan der hon sitter 
på grenarne af sitt favoritträd, furan, blir mycket svårt synlig, 
hvaremot dess blå- och purpur-glänsande färg mycket hastigare 
förråder henne ibland löfträdens ljusare grönska. 

Bland reptilier och batrachier, som tillhöra Skandinaviens 
och vår fauna, ega vi äfven exempel pä färgimitation. Hugg- 
ormen och ormslån hafva båda en färg efter sand och hed och 
helt visst är det denna omständighet, som förorsakar att man så 
ofta först i sista ögonblicket blir varse den förra, der han ligger 
hopringlad på vägen eller vid stenröset. Ödlorna, som springa 
omkring bland riset pä våra backar, äro brun- eller grå-aktiga, 
som detta, och grodorna, h vilka hoppa pä mossarne, efterlikna 
dem i den bleka färgtonen. Deremot är löfgrodan, som före- 
kommer i Skånes bokskogar och lefver uppe bland trädens blad, 
lifligt grön. 

Bland fiskarna känna vi alla flundran, om hvilken man 
redan länge vetat att hon eger förmåga att förändra färgtonen 
hos den färgade sidan, som hon vänder uppåt, allt efter den 
färg, som är rådande på det botten, hvarpa hon ligger. Sålunda 
blir hon ljusare på sandbotten, mörkare på dybotten; och denna 
förändring undergår en och samma individ, om han flyttas till 
olikartade lokaler. För öfrigt fiuna vi att äfven de aborrar, 
hvilka lefva hos oss i de små träsk, som hafva så kalladt svart 
vatten (»Mustajärvi«, »S vart-träsk «, o. s. v., af hvilka vi hafva 
talrika i vårt land), alltid äro mycket mörkare, än de, som träf- 
fas i större träsk med ljusare botten eller i Östersjön och dess 
vikar. Och slutligen gäller det såsom en allmän regel att sä- 
dana arter, som hålla sig nästan uteslutande till bottnet, såsom 
ålen, målen (Silurus glanis) och paddfisken (Lophius piscato- 
rius) äro mörka och utan den silfverglans, som mestadels ut- 


9 

märker fjällen hos de andra. Vi gä måhända icke för långt, då 
vi äfven i sjelfva denna silfver- eller perlemor-glans, som är sä 
karakteristisk för fisk-klassen öfver hufvud, se en imitation efter 
vattnet, hvilken gör fiskarne mången gäng mindre lätt åtkomliga 
för andra roffiskar, än de annars vore. 

Med hänsyn till molluskerna vilja vi endast nämna att de 
ofta utmärkas af en mörk färg, som lämpar sig väl för deras 
lefnadssätt. 

Men det är hufvudsakligen inom insekternas så formrika 
och sä mångskiftande klass, som de flesta och tillika de märk- 
värdigaste exemplen på färgimitation förekomma. Här är det 
så allmänt att arternas färg står i samband med den omgifvande 
lokalitetens, att man i sanning råkar i villrådighet vid val af 
exempel. De flesta af de pä marken lefvande äro mörka och 
matta; brunt, grått och svart äro här förherskande. Vi vilja 
kasta en blick på rätviugarnes ordning och vi skola frapperas af 
den efter olika vistelse orter rådande färgadaptionen. Den uppe 
i buskarnes eller löfträdens kronor lefvande stora gi'öna värtbi- 
taren (Locusta viridissima) är helt och hållet blad-grön; de på 
äugarne lefvande arterna (Locusta vermcivora, Decticiis, Gom- 
phocerus, med flere) äro gröna med inblandning af brunt, gult 
eller rödt; den på torra backar hoppande trumgräshoppan (Oe- 
dipoäa stridida) är brun eller brungrå ; den på klippor och bergs- 
klackar lefvande Pesotettix pedestris är grå, den bland de torra 
löfven i våra skogar springande kakerlacken (Blatta lapponica och 
livida) brungul samt den under stenar, mellan barkspringor m. m. 
om dagen dolda, egentligen blott nattetid sig rörande tvästjerten 
(Forficula auricularia och mitwr) brun eller svartbrun; slutli- 
gen är hus-syrsan (Acheta domestica), som lefver i våra spislars 
och skorstenspipors mörker, svartaktig. Och liknande exempel 
erbjuda oss alla ordningar. 

Men också arter af samma slägte förhålla sig på ett lik- 
nande sätt. Så hafva vi hos oss tre arter af de så kallade tiger- 
baggarne (Cicindela), af hvilka den allmännaste, C. campestris, 
om våren flyger och springer efter rof på gräsiga skogsbryn och 
särdeles bland den med ung grönska då prunkande ljungen ; han 
är derför grön, hvaremot den pä ännu torrare ställen lefvande 


10 

c. sylvatica är mörkbrun och den uteslutande pä sandig hafs- 
kust förekommande C. maritima har en blekt bronzerad gul 
färg, som derstädes gör henne nästan alldeles osynliga). En 
ypperlig imitation efter färgen förekommer också hos en annan 
rofskalbagge, som står nära till detta slägte, Nebria livida, hvil- 
ken äfvenledes uteslutande lefver på sandiga sjöstränder. 

Men färgadaptionen inskränker sig icke blott till en sådan 
likhet i allmänna drag. Särdeles lärorik är fjärilarnes ordning. 
Vi veta att dagfjärilarne under h vilan hafva för vana att slå upp 
sina vingar i upprat ställning, under det deremot nattfjärilarne 
lägga dem takformigt öfver hvarandra, sä att det öfre vingparet 
täcker det undre. Båda äro de i lika hög grad i behof af skydd 
under hvilan. Och vi finna i sjelfva verket att dagfjärilarne 
hafva lysande färger pä öfre ytan af alla fyra vingarne, medan 
deremot dessas undre sidfi oftast är mörk och matt; nattfjäri- 
larne äter hafva vanligen, dä de ega någon mera i ögonen stic- 
kande färg, denna på de undre vingarne, under det de öfre äro 
mörka och, såsom vi skola se längre fram, ofta utmärkta af imi- 
tativa kulörer, hvilket senare för öfrigt äfven ofta är fallet med 
den undre sidan af dagffärilarnes vingar. Detta är just hvad 
vi hade bordt vänta. Den granna rödbårdade adniiralen (Va- 
nessa atalanta), den rödbruna nässelfjärilen (V. urtic(B) och llere 
andra blifva med ens nästan osynliga, då de slå ned antingen 
pä vägens mull eller på plank och husväggar. Den lilla Thecla 
ruhi, som om våren med sina bruna vingar fladdrar öfver lin- 
gonriset, försvinner för vår åsyn, så snart hon sätter sig ned på 
detta och slår upp den gröna undersidan af sina vingar. Blå- 
vingen (Cupido argus), som flyger öfver de ljungbevuxna ber- 
gen i våra skogar, är svär att upptäcka, så snart han satt sig 
ned på stenen och slagit ihop sina undertill grå vingar. Likaså 
den metalliska, glänsande guldvingen (Polt/om-natus), dä han sit- 
ter pä sanden och gömmer sitt guld innanför de grå- eller röd- 


^) Wallace anför 1. c. p. 57 ännu åtskilliga i hög grad märkliga färg- 
adaptioner hos utländska Cicindela-avter. I min redan citerade uppsats (Of- 
vers. af Vet.-Soc. Förh., XXI, pp. 144 — 148) har jag frän ordningen Henii- 
ptera antecknat flere exempel på färgimitation efter olika lokaler hos sär- 
skilda arter af några större genei-a, som förekomma hos oss. 


u 

gula, prickiga baksidorna af vingarne, de der nu äro de enda, 
som han visar och hvilkas färg hopsmälter med omgifningens. 
Den egendomliga perlemorteckningen på undre sidan af perle- 
mor-fjärilarnes (Argynnis) vingar torde, äfven den, vara imita- 
tiv. Dessa skiftande fläckar likna glansen hos de likasom un- 
der olika vinklar slipade små-ytorna pä berg och stenar. An- 
märkningsvärd är mr Woods, af Wallace anförda iakttagelse 
angående Anthocharis cardamines, denna hvita fjäril med de 
hos hanen orangeröda vingspetsarne och de på undre sidan sä 
märkvärdigt tecknade bakvingarne med gröna likasom grenigt 
ådrade figurer. Han har nemligen funnit att den mot aftonen 
ofta brukar slå sig ned pä de gröna och hvita blomhufvudena 
af Anthriscus syhestris och att denna vingarnes teckning då 
sammanflyter med dessa. Icke mindre beaktansvärd är tecknin- 
gen på undre sidan af några öfver våra bergklintar flygande ar- 
ter, såsom Satyrus semele. Det är nästan rakt omöjligt att upp- 
täcka denna art, så snart den satt sig ned på den laf klädda klip- 
pan. Jag har otaliga gånger förlorat den alldeles ur sigte, till 
dess att den flugit upp nästan vid mina fötter och åter visat 
sina rödgula vingar. Sä ända in i de minsta detaljer liknar färg- 
fördelningen på de undre vingarnes baksida färgen hos de tunna 
lafvarne, hvilka såsom en skorpa smyga sig öfver stenen. 

Från detta fall bland dagfjärilarne ledas vi till liknande 
hos nattfjärilarne, hvilka om dagen sitta gömda på trädstammar 
och grenar, i stenrösen och dylikt. Här möta oss talrika exem- 
pel på färgimitation efter lafvarne och Wallace har i detta af- 
seende ^) särskildt omnämnt Agriopis aprilina och Acronyda 
psi, hvilka båda förekomma äfven hos oss. Jag har bland de 
till vår fauna hörande arterna ytterligare antecknat slägtet X.y- 
Una, Agrotis corticea, A. simulans, Aplecta occulta, hvilkas namn 
tyda på den protektiva färg, de ega; vidare Acronyda aceris, 
Agrotis prcecox, Polia cM, Hadena rurea och polyodon, Hy- 
droeda niditans, Xanthia togata, Teoliopteryx libatrix, Epioma 
vespertaria, Amphidasis hetularia, flere Boarmia-axter, Tham- 
nonoma vavaria, med flere ^). Icke blott färgen öfver hufvud, 

1) 1. c. p. 62. 

-) Jämförelsevis fä fjärilar imitera bladens gröna färg; sådana äro t. ex. 


12 

men teckningarne ända in i minsta detalj, de zigzagformiga mörka 
linierna, de njurformiga fläckarne, hvilka efterhärma sporplät- 
tarne, allt imiterar till en förvillande grad de lafvar, pä hvilka 
dessa arter sia sig ned för att hvila under dagen, oftast icke 
skyddade af annat än denna färglikhet. Det behöfver väl ej på- 
pekas att, under det en sådan imitativ färg hos dagfjärilarne 
förekommer pä undre sidan af bakvingarne, den hos nattfjäri- 
larne, till följd af det olikartade sätt, hvarpå de hoplägga sina 
vingar, igenfinnes på framvingarnes öfre sida *). 

Också bland skalbaggarne förekommer en dylik färgadap- 
tion efter trädens bark och de på denna vexande lafvarne. Det 
är helt naturligt att den företrädesvis skall stå att anträffas hos 
arter, h vilkas lefnadssätt står i något förhällande till träden. 
Och i sjelfva verket möter den oss hufvudsakligen bland tim- 
mermännens (Longicornernas) familj, h vilkens representanter så- 
som larver lefva i veden. Den förekommer här i de mångfal- 
digaste variationer, ifrån strödda gula hårfläckar pä svart skrof- 
1ig yta (såsom hos Lamia sutor och sartor) till gula eller hvita 
teckningar pä svart botten (Saperda scalaris) eller svarta spor- 
huslika fläckar på gult (S. Seydlii) eller fina svarta tättstäende 
prickar pä gult eller grått botten (S. charcharias) samt slutligen 
ännu mera komplicerade teckningar (S. populnea, Rhagium, 
Acanihoderes varius, Liopus pmnctulatus, m. fl.). Och enhvar, 
som observerat dessa djur i naturen, der de krypa upp för träd- 
stammarne, skall nödgas medgifva att denna deras färg bidrager 
att dölja dem för samlarens och då äfven för insektätande fåg- 
lars ögon. 

Eu i hög grad frappant imitation efter lafvarne förekom- 
mer vidare hos ett skinnbaggs-slägte, Phytocoris, hvars arter sitta 
pä trädens stammar, för att, enligt Kaltenbachs uppgift^), lura 

Earias chlorana, Hylophila prasinana, Geometra papilionaria, Phorodesma 
smaragdula. Det vissnade bladet efterhärmas ypperligt af Gastropacha qver- 
cus och Platypteryx falcatoria. 

^) Flere småfiärilar, särdeles af slägtet Bryophila, äro så lika de ste- 
nar och vallar, på hvilka de sitta, att de äro nästan omöjliga att upptäcka, 
då de hålla sig orörliga. 

*) Die Pflanzenfeinde, pag. 562; min uppsats »Bidrag till kännedom 
af mimiska Hemiptera, etc.«, pag. 153. 


13 

på derstädes krypande små bladlöss och larver; i detta fall sy- 
nes sålunda färgadaptionen tjena ett dubbelt ändamål, att näm- 
ligen göra insekten osynlig för fiender och lättare låta honom 
obemärkt smyga sig öfver sitt rof. 

Slutligen vilja vi anmärka att äfven åtskilliga spindlar imi- 
tera lafvarnes färg. 

Detta slag af färghärmning är sålunda ganska allmänt re- 
presenterad inom djurriket. Yi hänvisa till hvad redan tidigare 
blifvit yttradt med hänsyn till vissa fåglar. 

Men färg-imitationen hos insekterna går ännu längre i de- 
talj och förbinder sig då ofta med en viss grad af efterlikuing 
äfven till formen. 

Minst märkvärdiga äro ingalunda de länge kända Mlen, 
då hela qvistar blifva efterhärmade. Bland fullbildade insekter 
representerar fjärilen Pygaera hucephala ett sådant. Denna fjä- 
ril, hvilken med sin mattgrå färg och de med brunt afsneddade 
ändarne pä de hoplagda vingarne om dagarne sitter orörlig pä 
undre sidan af trädens grenar, liknar till den mest förvillande 
grad den afbrutna ändan af en trädqvist. Men dylika fall före- 
komma i synnerhet hos en del larver af mätarefjärilar (Geome- 
tfce), hvilka hafva en läng trind kropp med tre par fötter vid 
främre ändan, som slutar i ett tvärhugget hufvud, samt vid yt- 
tersta bakspetsen äter par fötter. Dä de oroas pläga de, fastade 
vid trädgrenar endast med dessa senare, sträcka ut kroppen i 
vinkel emot grenen och hålla den sålunda fullkomligt styf, stund- 
om liere timmar, med hufvud och framben orörligt utsträckta i 
rät linie. En af de största och anmärkningsvärdaste är hos oss 
larven till Geometra hetularia, hvilken lefver pä björk, m. m. 
och hvilken pä sin bruna kropp dessutom har små ljusare vår- 
tor, som ypperligt imitera de små korkpapillerua på qvistarne. 
Ej mindre märkvärdig är larven af Rumia cratcegata. Det är 
nästan omöjligt att hos dessa ana till att man har framför sig 
en lefvande varelse; sä mästerligt genomförd är likheten med 
trädqvisten ^). Mr Andrew Murray anmärker äfven, enligt 


') Vidare om imitation efter qvistarnes färg, se min ofvan citerade al- 
handling, pag. 151. 


u 

Wallace ^), huru nära larven af lilla päfägelögat (Saturnia pa- 
vonia minor), hvilken äfven är funnen hos oss, harmonierar till 
sin grundfärg med de unga skotten af ljungen, af hvilka hon 
lefver, medan åter de röda fläckarne, med hvilka hon är prydd, 
motsvara blommorna och blomknopparne hos samma vext. Klart 
är äfven att larven lika väl som den utbildade insekten behöf- 
ver skyddas; och antecknas bör härvid att sådana imitatoriska 
larver emellertid förekomma endast bland arter, hvilka under 
detta utvecklingsstadium lefva på öppna ställen, såsom fallet är 
inom fjärilarnes och vextsteklarnes grupper. De larver deremot, 
som lefva i träd, i jorden, såsom parasiter eller inneslutna i hyl- 
sor och dylikt, nemligen skalbaggarnes, de öfriga steklarnes, flu- 
gornas larver visa aldrig någon efterhärmning. Hos vatteninsek- 
ternas larver, såsom larverna inom ordningen Neuroptera och 
Pseudo-ortlioptera, är färg-imitationen äfven sällsynt; enligt upp- 
gift af d:r Palmen skola dock larverna af vissa Ephemerider 
till den grad efterhärma färgen på stenarnes yta, att de blott 
med svårighet observeras, dä de hälla sig stilla. Men hos de af 
vexter och särdeles af vexternas blad lefvande går den protek- 
tiva likheten genom alla grader ända frän den gröna färgen en- 
sam till en sådan fullkomning såsom hos vissa Geometrce. Jag 
kan ej underlåta att här ytterligare anföra den gröna, på tvären 
svart streckade larven af Papilio machaon, hvilken senaste som- 
mar frapperade mig genom den stora likhet, denna teckning 
framkallade med de fårade grenarne hos Angelica, på hvilka 
den lefde. 

Från trädens grenar ledes tanken lätt till knoppfjällen, 
blommorna och frukterna. Hos oss förekommer om våren en 
liten gul eller brungul skalbagge, Orchestes scutellaris, som sit- 
ter på trädqvistarne af ek och al och i hög grad liknar de lätt 
affallande, lika färgade knoppfjällen på dessa. Imitationen efter 
blommor är sällsynt; dock hafva vi åtminstone ett sådant fall 
hos oss. Ingen, som en längre tid samlat insekter, och dervid 
besökt ljunghedarne i södra delen af värt land, har väl undgått 
att ofta i sin håf bland vissnade fjolgamla ljungblommor finna 


1) 1. c. pag. 63. 


15 

en hoppande insekt, Ulopa retimlata, som erbjuder en slående 
likhet med en dylik blomma; och har han icke iakttagit denna 
insekt, sä är just denna dess likhet orsaken dertill. Insekter, 
som likna frön, finnas temligeu talrikt; Wallace anför ^) efter 
Kirby och S pence en liten skalbagge, Ontophilus sulcatus, 
som liknar fröen af en parasollvext. Flere arter inom Anisoto- 
midernas ^) familj ega förmågan att genom inböjandet af hufvud 
och mellankropp emot bakkroppen och täckvingarne rulla ihop 
sig till ett litet klot och då de sålunda ligga orörliga likna de 
ganska mycket åtskilliga vexters frön, hvartill derjämte deras 
glänsande svarta färg bidrager (Cypliocehle, Agathidium). Äfveu 
en del Oniscider (t. ex. slägtet Armadillo) och tusenfötter (Glo- 
meris) ega en dylik förmåga att rulla ihop sig och i denna ställ- 
ning länge och väl förblifva orörliga, hvarigenom djuren få en 
viss likhet med runda frökapslar eller dylikt. 

Wallace omtalar^) en liten vifvel, utan att nämna dess 
namn, hvilken vore mycket efterjagad af de rofgiriga Harpalus- 
arterna, men som till sin färg i hög grad liknar den leriga gytt- 
jan, och hvilken art förekommer särskildt talrik i lergropar. 
Härvid lemnar han oss ett rikt fält för gissningar, ty redan inom 
vår fauna finnas flere arter, på hvilka denna beskrifning slår in. 
Tidigt om våren, sedan snön smultit bort, finner man under ste- 
nar på gyttjig grund pä sina ställen särdeles talrik en liten vif- 
vel (Trachyphloeus), hvilken är särdeles lik små torra gyttje- 
korn ; senare pä sommaren kan man frän Equisetum pä gyttjiga 
ställen insamla en större art, Erirhinus Equiseti, hvilken, lika- 
som flere mindre på liknande lokaler lefvaude arter af samma 
slägte samt äfven den närstående Tanysphyrus Lemnce, varierar 
i svart och grått, den senare teckningen så lik torkad gyttja, 
att man vore frestad att skrapa bort densamma. Skulpturen på 
täckvingarne underhjelper här yttermera likheten *). 


') 1. c. pag. 58. 

^) Likaså vissa Palpicornes. 

^) 1. c. pag. 58. 

*) Här är platsen att i förbigående beröra en liten skalbagge, Georys- 
sus pygmceus, som förekommer under stenar vid våra stränder och hvilken 
vandrar omkring i slammet nästan alltid betäckl med en gyttjemassa, som 


16 

Slutligen må ännu ett fall af imitation omtalas, hvilket 
ingalunda är det minst märkvärdiga. Mr Si dg w i ek har ^) fä- 
stat uppmärksamheten vid några småfjärilar, hvilka, der de sitta 
pä trädens blad, fullkomligt likna på dessa nedfallen fågelträck. 
»Jag har sjelf mera än en gång«, säger han, »misstagit Cilix 
compressa, en liten hvit och grå fjäril, för ett stycke fågelträck, 
som droppat ned på ett löf, och vice versa träcket för fjäriln«. 
Jag antager för gifvet att också h varje lepidopterolog hos oss 
observerat liknande fall — ty de äro icke så sällsynta bland 
Microlepidoptera — och vilseledts af dem, likasom den engelske 
entomologen. Sädana småfjärilar äro t. ex. den pä häggens blad 
ofta sittande Penthinia Schreberiana, Cilix spinula, med flere. 
Larven till en vextstekel (Blennocampa (EtJiiops), hvilken i träd- 
gårdar ofta ligger på öfre ytan af päron- och körsbärs-blad, lik- 
nar äfveu i hög grad [såsom också mr Jordan anmärker] ^) de 
färska exkrementerna af vissa fåglar och härtill kommer, såsom 
på ett af Sällskapets pro Fauna et Flora Fennica möten nyss 
uppgifvits, ytterligare en frän lukt. Också bland skalbaggarne 
förekomma sådana arter. Så t. ex. är Cryptorliynchus Lapathi^), 
denna i hvitt och svart brokiga vifvel, dä den lägger sig orörlig 
med indragna ben, snabel och antenner, till den grad lik fågel- 
träck, som fallit ned på ett blad, att man ej kan önska sig en 
mera fulländad imitation. Men vi ega äfven andra skalbaggar, 
hvilka pä samma sätt förmå draga in sina ben och antenner i 
enkom dertill afsedda gropar och rännor och lika envist förblifva 
i denna ställning, sä länge de anse sig osäkra. Sådana äro t. ex. 
Byrrhus pilula och fasciatus, Anobium pertinax (»den envise <-) 
med flere. Jag har under senaste sommar kommit till den äsigt 
att äfveu här föreligger en besynnerlig maskering och äfvenle- 
des efter djurs exkrementer. Under en exkursion till Vänö skär- 
gärd i Kimito fann jag nemligen på en af får afbetad hårdvall 


gör honom ytterst svår att upptäcka. Färgen hos Parnus öfverensstämnier 
äfven synnerligen starkt med den gyttja, hvarpå denna insekt lefver. 

') I en afhandling inför Rugby School Natural History Society. Wal- 
lace, 1. c. pag. 62. 

'-) Ent. Monthl. Mag. VIII, pag. 252. 

') I mindre grad imiterar äfven Anthribns albinus fågelträck. 


talrika exemplar af Byrrhus pUula och frapperades dervid af 
den stora likheten, de erbjödo med fårens bredvid dem liggande 
exkrementer. Likheten kan synas sökt, men är det i sjelfva 
verket alldeles icke mera, än den för euhvar påtagliga likheten 
emellan fägelträck och de ofvan omtalade fjärilarne och vifiarne. 
Anohium pertinax, der den ligger orörlig pä fönsterposterna i 
våra boningshus, har mer än en gång synts mig efterhärma mös- 
sens exkrementer. Alla sädana fall, då insekterna ega förmåga 
att hastigt indraga antenner och ben eller rulla ihop sig, torde 
vara att hänföra till den protektiva likhetens område. Insekten 
kommer derigenom att likna andra såsom födoämnen för fåglar 
och rofinsekter värdelösa föremal och blir pä detta sätt skyddad 
f()r dem. För detta antagande talar yttermera den omständig- 
heten att han ofta blifver i särdeles länga tider i denna för ho- 
nom för öfrigt mindre naturliga ställning, ja att han till och med 
stundom icke rörer sig det ringaste, äfven om man genomstin- 
ger . hans kropp med en nål (Cryptorhyndms, Anohimn »perti- 
nax «, »den envise «). 

2. 

Den företeelse inom djurverlden, som är känd under namn 
af »skyddande likhets och för hvilken vi i det föregående upp- 
räknat en mängd representanter, har varit föremål för flere fram- 
stående författares meditationer. Vi hafva redan sagt att våra 
dagars naturalhistoria icke åtnöjer sig endast med ett aktgifvande 
pä fakta, utan vill tillika begripa, desamma. Hvad är dä orsa- 
ken till detta märkvärdiga fenomen, hvarmed vi nyss gjort be- 
kantskap? Huru hafva väl alla dessa underbara likheter med 
omgifvande föremål uppkommit? Se här Wallaces tanke härom. 

Vända vi oss till de högre djuren, säger han ^), möter oss 
genast det bekanta förhållandet, att den hvita färgen är särdeles 
sällsynt hos de tempererade och varma zonernas däggdjur och 
fåglar. Så finnes det i Europa icke ett enda hvitt däggdjur, 
icke en hvit fågel med undantag af de få arktiska och alpina 
arter, för hvilka den hvita färgen utgör ett skydd. Och likväl 


') Contrib. to the theory of nat. select., p. 65. 


18 

finnes hos dessa djur intet anlag att undgå hvitt, ty knappast 
blifva de tama, förrän af dem uppstå hvita varieteter, hvilka sy- 
nas trifvas lika väl som de andra. Sä hafva vi ju hvita möss, 
råttor, kaniner, kattor, hundar, hästar, hornboskap, hvita höns, 
dufvor, kalkoner och änder. En del af dessa djur hafva redan 
mycket länge varit tama, andra blott i några få århundraden; 
nästan i alla fall, dä en djurart fullständigt öfvergått till hus- 
djur, hafva h vitbrokiga och hvita varieteter uppstått och blifvit 
bestående. Men också i det vilda tillståndet uppkomma tillfäl- 
ligtvis hvita varieteter; sålunda finner man t. ex. hvita färgför- 
ändringar af staren och kråkan, hvita elefanter, hjortar, tigrar, 
mullvadar; men här förekommer aldrig någon livit ras, som 
bibehåller sig. 

Det fins ingentiug, som bevisar att normalt färgade djur i 
tamt tillstånd oftare frambringa en hvit af komma än i vildt; 
men deremot är det klart, att om i somliga fall vissa färger för 
en del djur kunna vara till gagn för att skydda dem, kan i an- 
dra fall hvitt eller en annan i ögonen fallande färg vara i hög 
grad skadlig för dem och i de flesta tillfällen förkorta deras lif. 
En hvit kanin blir hökens säkra byte och en hvit mullvad kan 
ej undgå ugglans vaksamma öga. Likaså torde för ett rofdjur 
hvarje afvikelse frän de färger, som bäst egna sig för att dölja 
detsamma, öka svårigheten att förfölja dess rof och sålunda sätta 
det i ogvnsammare förhållanden än dess kamrater samt efter 

O*/ 

några år förorsaka dess död af svält. Men så snart en djurart 
utbreder sig från en tempererad till en högnordisk trakt, förän- 
dras naturligtvis förhållandena. Under en stor del af året och 
just pä den tid, dä kampen för tillvaran är hårdast, är hvitt 
naturens herskande färg, och mörka färger skulle dä vara myc- 
ket i ögonen fallande. De hvita varieteterna hafva dä öfverta- 
get och kunna undgå sina fiender eller öfverrumpla sitt byte, 
under det deras bruna kamrater blifva uppätna eller svälta i hjäl. 
Och dä det är en af naturlagarne, att »lika frambringar lika«, 
sä blir den hvita rasen småningom bestående. Om neraligen 
äfven derefter mörka varieteter skulle uppträda, dö de snart ut, 
emedan de ej passa till omgifningarna. I alla händelser blifva 


19 

de afarter vid lif, som bäst äro lämpade efter de lifsvilkor, un- 
der hvilka de lefva. 

Vi hafva här en illustration, fortsätter Wallacé, pä de 
enkla, men verksamma medel, genom hvilka djuren kunna brin- 
gas till öfverensstämmelse med den omgifvande naturen. Den 
obetydliga föränderligheten hos de enskilda arterna, som vi van- 
ligen betrakta såsom blott något tillfälligt eller abnormt, hvilket 
vi knapt anse vara värdt vår uppmärksamhet, synes vara grund- 
valen för alla dessa märkvärdiga och harmoniska likheter, som 
spela en så vigtig rol i naturens hushållning. Visserligen är 
denna föränderlighet i sig sjelf mycket ringa, men den är dock 
allt som behöfves, emedan äfven de vexlingar i de yttre förhål- 
landena, dem ett djur blir underkastadt, i allmänhet äro mycket 
långsamma. Hade dessa förändringar hastigt för sig gått, skulle 
resultatet ofta hafva blifvit artens utdöende; men det är en all- 
män sats att geologiska förändringar och förändringar i klimat 
försiggå långsamt, och de ringa, men oafbrutna variationerna 
i färg, form och struktur hos alla djur hafva frambragt indivi- 
der, lämpade för dessa förändringar, och hvilka hafva blifvit 
stamfäder för modifierade raser. 

En snabb förökning, en svag, men oupphörlig för- 
ändring, bevarandet af det ändamålsenliga, — dessa äro 
de enkla lagar, hvilka alltid hälla den organiska verlden i har- 
moni med den oorganiska och med sig sjelf. Dessa äro de la- 
gar, hvilka ^^.llace anser hafva frambringat alla fall af skyd- 
dande likhet,^å livilken vi ofvan anfört så många exempel och 
pä hvilken vi skola blifva i tillfälle att i det följande anföra 
ännu andra af vida mer invecklad art. 


De mest underbara af de redan omtalade äro onekligen de 
fall, då insekten icke blott till färg, men äfven till skapnaden 
efterhärmar vextdelar, såsom t. ex. imitationen efter särskilda 
blommor, qvistar, o. s. v. Denna fullständiga lämpning efter 
den omgifvande naturen torde först ytterst småningom hafva 
uppstått, steg för steg, genom ändamålsenliga förändringar i färg, 

o , 

form och skapnad, instinkt och lefnadsvanor. Åtföljdes en så- 
dan förändring icke tillika af en oändamälsenlig i en annan rigt- 


20 

uing, sä förefunnes ju alla. skäl för att den skulle blifva den öf- 
verlefvande. 

POTSoner, som icke läi^t sig att tänka öfver naturen eller 
icke haft nog sinne för observationer i densamma, hafva trott 
sig med en enda invändning kunna kullkasta denna Wallaces 
teori. Om dessa lagar verkligen skulle gälla, säga de, hvarför 
finnes det dä djur, som hafva i ögonen fallande färger, de der 
lätt röja dem för deras fiender, huru skall man väl förklara till- 
varan af alla dessa briljanta fåglar och lysande insekter, hvilka 
sä talrikt förekomma öfver hela verlden? Det är nödvändigt 
att vi egna ett ögonblicks uppmärksamhet ät detta inkast, förr 
än vi gä vidare. 

I mer än ett fall skall det visa sig att den säsom det kan 
synas till en början oförklarliga färgen dock vid en närmare un- 
dersökning visar sig vara protektiv. Jag erinrar mig härvid 
flertalet af de på barrträden lefvande hemiptera, hvilka, till 
huru vidt åtskiljda grupper de än höra, dock alla förete en egen- 
domlig rödgul, någon gäng rödbrun färg, ofta beledsagad af nog 
stark punktur och glans. Denna för alla dessa arter gemen- 
samma färg kan icke gerna vara blott en tillfällighet, lika litet 
som den pä något sätt synes stå i något sambaud med den 
mörka grönskan hos nämnda träd. Sistlidne sommar tror jag 
mig emellertid hafva funnit en förklaring pä densamma. Jag 
uppfödde nemligen dä en mängd barrträds hemiptera, hvarvid 
jag fann att dessa rödgula arter mestadels uppehöllo sig, icke 
pä barren, utan pä de rödgult fjälliga ungskottenÉfef träden. 

I en särdeles intressant uppsats »A theory of bird's nests« 
(i »Contrib. to the theory of natur. select.« p. 241) har Wal- 
lace framhållit den omständighet, att i allmänhet de fåglar, h vil- 
kas honor äro matt färgade och hafva en med omgifningarne 
mera hopsmältande teckning, bygga s. k. »öppna« bon, hvaremot 
de fåglar, hos hvilka honan, sä väl som hanen, har lifligare fär- 
ger, häcka i dolda bon, d. v. s. oftast i ihåliga träd, i murar, 
eller ock i bon, hvilka äro sä slutna, att fågeln under häck- 
ningstiden helt och hållet blir osynlig för fiender. Frän denna 
sats synes emellertid bland de till vår fauna hörande fåglar den 
vackra sidensvansen (Bombycllla garrida) göra ett undantag, i 


21 

det könen här äro nästan lika färgade och de eleganta röda vax- 
lika spetsarue på vingfjädrarne nästan och stundom fullkom- 
ligt lika tydliga hos honan som hos hanen. Likväl bygger denna 
fågel ett öppet näste och en person, som ser densamme skall 
ej gerna medgifva att han lemnar något stöd för Wallaces 
teori. Men man måste betrakta honom icke i ett museum, utan 
ute i naturen; och man skall finna att han i sjelfva verket ge- 
nom sin färg blir så skyddad som någon fågel kan blifva. Han 
häckar endast under mycket höga latituder och nästet, placeradt 
i furorna, är bildadt hufvudsakligen af lafvar. Nu äro de fina 
grå- och ask-lika samt purpurartade färgtonerna på hufvud och 
kinder jämte det gula pä vingar och stjert, färger, hvilka full- 
komligt harmoniera med färgerna af särskilda arter lafvar, under 
det de lysande röda spetsarne fullständigt representera de kar- 
mosinröda fruktifikationerna hos en allmän laf, Cladonia coccifera. 
Då fågeln sålunda sitter i sitt näste, framställer honan alls in- 
gen färg, hvilken vore främmande för det material, hvaraf detta 
är hopsatt, och de särskilda färgerna äro ordnade enligt ungefär 
samma förhållanden, i hvilka de förekomma i naturen. På äf- 
ven ett kort afstånd är fågeln nästan omöjlig att särskilja från 
det näste, hvari han sitter, eller från eu naturlig gyttring af laf- 
var och blir derigenom fullkomligt skyddad. 

I andra fall kunde man invända att fåglar finnas, hos hvilka 
honan eger en mera brokig och lysande drägt än hanen, och 
dock borde ju just honan vara protegerad, då pä henne äggens 
utkläckning beror. Sålunda äro båda könen till Phalarojnis fu- 
Ucarius under vintern nästan fullkomligt lika hvarandra, me- 
dan honan om sommaren erhåller en mera glädtig och lättare 
skönjbar bröllops skrud. Men också detta inkast faller snart, 
blott man undersöker fågelns naturalhistoria, och förvandlas, äf- 
ven det, i stället till ett ytterligare bevis för Wallaces åsigt. 
Här eger nemligen det märkvärdiga förhållande rum att det icke 
är den mera lysande honan, utan den mattare färgade hanen, 
som rufvar äggen, liggande pä dem, der honan lemnat dem pä 
den bara marken. Liknande torde fallet vara med en annan 
art (Endromias morinelliis), hos hvilken samma omvända för- 
hällande, hvad beträffar färgen, eger rum emellan hane och hona. 


22 

Vi finna sålunda af det ofvan anförda att mänga fall, hvilka 
synas oss stridande emot AVallaces teori, tvärtom funnit sin för- 
klaring ur denna, så snart man trängt djupare in i frågan. Helt 
visst skola äfven mänga tropiska insekter, hvilkas lysande fär- 
ger nu synas oss allt annat än protektiva, visa sig såsom imi- 
tatoriska, så snart dessa djurs lefnadsliistoria och deras närmare 
förekomstsätt b-land den lieta zonens mäugfärgade vextverld blifvit 
närmare utredda. 

Men man må för öfrigt ingalunda anse att alla djur måste 
vara skyddade genom en färglikhet, sådan som den, för hvilken 
blifvit redogjordt. Det kan ej annat än förvåna att äfven frän 
en och annan vetenskapsmans sida en dylik invändning blifvit 
gjord, som denna: »om nu alla dessa påpekade former vore ut- 
märkta af en skyddande färglikhet, hvarför hafva då icke alla 
djur blifvit sädana ?« Det är klart, att blott de djurarter kun- 
nat foi'tbestä, hvilka pä ett eller annat sätt bällit sig uppe i den 
stora kampen för tillvaran, i striden med fiender och jämlikar. 
Men det borde äfven för hvarje tänkande och med observations 
förmåga begäfvad menniska vara lika klart att medlen härför 
äro mångahanda, att djuren på en oändlig mängd olika sätt 
kunna erhålla sin föda och undfly sina fiender och att deras olika 
lefnadsart och instinkter alltid äro lämpade efter deras lefnads- 
vilkor. Igelkotten har en beväpning, som skyddar emot de fle- 
sta djurs angrepp. Nord-Amerikas stinkdjur utsprida kring sig 
en för andra djur olidlig lukt, som häller dem på afständ; bäf- 
vern döljer sig i sina solida boningar. En stor mängd fåglar 
äro i synnerhet såsom ägg och ungar utsatta för fara och det är 
derför vi inom denna klass ega så mänga och sä mångskiftande 
exempel pä de mest märkvärdiga bon, upphängda genom kon- 
stiga inrättningar i spetsarne af ytterst böjliga grenar, o. s. v. 
Dä äggen icke äro sålunda skyddade finna vi mycket ofta äfven 
hos dem skyddande färglikhet; sä t. ex. imitera äggen till en 
stor mängd vadare och simfåglar alldeles mästerligt de prickiga 
och af vågorna slipade små stenarne pä hafsstränderna, ibland 
hvilka de äro lagda ofta utan vidare undei-rede. 

En synnerligen vigtig faktor f()r flere arters bevarande är 
vidare det förhällande, som eger rum emellan antalet ägg och 


23 

de lifsvilkor, som möta. Sålunda äro äggen talrika i synnerhet 
hos sädana arter, hvilkas affoda lätt är utsatt att förstöras. De 
flesta hönsfåglar, hvilka, såsom kändt, lägga äggen i ett konst- 
löst rede på blotta marken, producera ett vida större antal sä- 
dana, än hvad vanligen är fallet med fåglar, hvilka kläcka i 
egentliga bon. Den pä individer troligen rikaste af alla fåglar,' 
fregattfägeln, hvilken häckar pä de mest otillgängliga klippor 
ute i hafvet, lägger åter ett enda ägg. 

Bland insekterna eger förmodligen samma förhällande rum ; 
af mycket intresse vore att utreda proportionen emellan anta- 
let ägg hos de pä ett eller annat sätt skyddade arterna och hos 
dem, hvilka synas sakna ett sådant skydd. 

»Skyddet« är för öfrigt af mångfaldig art inom särskildt 
denna djurklass och vi hafva redan anfört att endast tanklöshe- 
ten eller en bristande iakttagelse kan framkasta den invänd- 
ning emot teorin om den protektiva färglikheten, att arter före- 
komma med äfven i ögonen särdeles väl fallande färger. Sä- 
dana arter äro ofta på annat sätt bevarade för en stor mängd 
fiender. Vi hafva ofvan nämnt stinkdjuren inom vertebratklas- 
sen; vi kunde tillägga åtskilliga genom en frän lukt eller af- 
söndring utmärkta padd-arter. Samma medel förekommer äfven 
ganska ofta bland leddjuren. Sålunda ega de flesta hemiptera, 
hvilka hafva mera skönjbara färger, en särdeles stark och obe- 
haglig lukt, under det deremot de arter, hvilka sakna en sådan, 
mycket ofta förete en protektiv färglikhet med näringsplantau. 
Flere skalbaggar förhälla sig pä samma sätt. Så t. ex. den ly- 
sande guldsmeden, Cetonia, sä i synnerhet de gul- och svart- 
biokiga dödgräfvarena, Necrophori, hvilkas lukt är så stark, att 
de i flere decennier efter sin död, uppstuckna i en insektlåda, 
ännu bibehålla samma stank, hvilken till en början kan med- 
dela sig hela samlingen. De brokiga arterna af slägtet Cocci- 
nella (nyckelpigor) kunna äfven afsöndra en föga behagligt luk- 
tande vätska. Äfven några fjärilar ega samma förmåga att ut- 
sprida lukt. Detta är t. ex. fallet med hanarne af Doritis mne- 
mosyne, hos hvilken åtminstone under parningstiden framsipprar 
i spetsen af abdomen vid det egendomliga hornartade bihanget 


24 

en gul, klibbig, starkt luktande vätska ^). Bland Myriopoder och 
Phalangier förekomma äfven illa luktande arter. Också larver, 
som ega en dem röjande färg, skyddas genom obehaglig lukt. 
De svarta eller hvita larverna af flere Chri/somelider bland skal- 
baggarna låta sålunda vid beröring utsippra frän kroppens sidor 
en särdeles starkt luktande vätska. Sädana skarpa vätskor skydda 
för öfrigt flere insekter. Majbaggen, 3Ieloe, afsöndrar i knävec- 
ken en ymnig gul vätska, som verkar bläsdragande, och af den 
metalliskt gröna spanska flugan, Cantharis, är hela djuret, så- 
som kändt, sådant. Den myrorna utmärkande myrsyran afhäl- 
ler utan tvifvel mänga fågelarter från att lifnära sig af dessa 
insekter. Kofskalbaggarne (Carahidce), hvilka ofta hafva metal- 
liska färger, utspruta mot sina fiender en vätska, som dä den 
berör några ädlare partier, framkallar stark sveda. Flere arter 
ega dessutom en egendomlig lukt ^). 

En stor mängd insekter inom steklarues ordning äro be- 
väpnade med en stickande gadd och just inom denna ordning- 
förekomma särdeles brokiga arter. Andra, såsom t. ex. Staphy- 
liniderna bland skalbaggarna, gifva sig ett skydd genom de ställ- 
ningar de intaga. Genom att sålunda böja uppåt sin smala bak- 
kropp skrämma de icke blott andra djur, men äfven barn, hvilka 
helt naturligt inbillas att dessa insekter ega en gadd. Jag er- 
inrar mig sjelf detta frän de första tider, jag började samla in- 
sekter. Äfven de egendomliga ställningarna och rörelserna hos 
flere SpMnx-\2iX\e,r, hvilka slå den hälft upprätta kroppen än 
ät ena, än ät andra sidan, verka förmodligen skrämmande på 
fienden. 

Ytterligare andra insekter kunna vid hotande fara fram- 
skjuta ur kroppen hittills inom denna dolda utskott, såsom de 


') Ändamålet med de af Miiller nyligen beskrifna doftfjällen (»Duft- 
schuppen«) hos en mängd fjärilar S3'nes icke stå i samband med protektio- 
nen, ntan nästan afgjordt, enligt livad alla iakttagelser gifva vid handen, 
hänföra sig till möjliggörandet af könens uppsiikande af hvarandra. I de fle- 
sta fall Ur den genom dessa fjäll frambrytande doften behaglig. 

-) Anmärkningsvärd är ))ombarderbaggen (Brachinus crepitans), hvil- 
ken utsläpper en gas i form af en liten rök och åtffiljd af tydligt f;irn!ni- 
bar knall. 


25 

röda eller gula tentakel-lika utsprängeu frän nacken pä åtskilliga 

o 

Papilio-lavver. Åtminstone hos P. machaon ätföljes detta fram- 
skjutande af nämnda tentakler af en ganska förnimbar lukt. 

Flere insekter liafva ett ytterligt härdt skal. Sä äro täck- 
vingarne hos mänga af de ofta synnerligen brokiga viflarne, 
lihyncliopliorerna, sä härda, att de kunna genomstingas med in- 
sektnäl först efter det de genomborrats med en hvass peunknif. 
Denna hårdhet gör dessa insekter onjutbara och är ett godt skydd 
mot fienden. Liknande är fallet med de särdeles grant metalli- 
ska Clirysididerna bland steklarna, hvilka rulla sig tillhopa till 
en boll, som i hårdhet föga står efter en verklig metall-kulas. 
För öfrigt gömma flere insekter sig sjelfva i blomkalkarne, i 
barkspringor, pä bladens undre sida, o. s. v., eller öfverpudra 
de sig med pollenmjöl, o. d., som bidrager att dölja dem ^). 

En snabb flygt gynnar ganska mänga arter och det starkt 
surrande eller brummande ljud, hvaraf denna ofta ätföljes, bi- 
drager måhända äfven att i sin mån hålla mången fiende på be- 
hörigt afstånd. Sjelfva sättet att flyga är äfven påtagligen af 
betydelse för åtskilliga species. Enlivar känner trollsläudornas 
hastiga rörelser än ät ett håll, än helt plötsligt ät ett annat, och 
hvarje samlare af dessa djur vet huru ytterst svära de äro att 
fånga i flygten samt kan väl föreställa sig huru liltt en slända 
skall kunna uttrötta en honom förföljande fågel. Till och med 
en sä snabb flygare, som svalan, har svårt att gripa en sådan 
insekt. Flere skalbaggar, t. ex. guldsmeden, Cetonia, utmärka 
sig genom en ständigt i zigzag vaggande flygt, hvarigeuom de 
lättare undgå fåglarne, de der icke kunna göra lika korta slag 
åt hvardera hållet. 

Stundom synes det såsom om karakterer, hvilka, såsom det 
kunde tyckas, äro allt annat än skyddande, dock i sjelfva ver- 
ket bidroge till individens bevarande. Sålunda hafva flere stora 
fjärilar af till exempel slägtet Papilio särdeles vida och breda vin- 
gar med färger, som ingalunda dölja dem. Men man har ob- 
serverat — och man ser det ofta äfven på vår finska P. ma- 


') I iiilgra fall itirekouimer en imitation efter en dylik pndring; s?i 
t. ex. bland vitlarne inom slägtena Gionus och Lixuä. 

9* 


26 

cJiaon — att fångade exemplar ej sällan visa pä mänga sätt brutna 
eller likasom genomstuckna ringar, såsom hade de blifvit bitna 
af fåglar, livilka angripit dem, men från hvilka de äter sluppit 
lösa. Hade vingarne icke egt denna storlek, så skulle fågeln 
lätt liafva fått tag uti någon mera lifsfarlig del och vingarues 
utsträckning måste derför betraktas såsom i detta hänseende, om 
äfven indirekt, nyttig för djuret. 

Af särdeles stort intresse äro de uudersöknino-ar, som blif- 
vit företagna öfver betydelsen af färgerna hos fjäril-larver. Yi 
vilja efter mr Wallace något omständigare redogöra för dessa. 
En stor mängd larver äro, såsom vi i föregående afdelning vi- 
sat, gröna eller bruna, i det närmaste liknande de föremål, på 
hvilka de lefva, andra imitera mästerligt stickor, grenar, o. s. v., 
från hvilka de orörligt sträcka sig ut, så att de fullkomligt likna 
en af dessa. Men ett ingalunda mindre antal äro så briljant 
färgade och tecknade, att de redan pä ett betydligt afständ lysa 
i (igoneu. Kändt är att fjäril-larver ingå i en högst väseudtlig 
grad bland fäglarnes födo-ämnen. Svårt är derför att förstå huru 
en del af dem kunna hafva sädana klara och lysande färger, 
hvilka likasom särskildt göra dem synliga. Wallace antog der- 
för att, likasom en del larver voro skyddade genom protektiv 
färgimitation, andra åter af här och taggar, sä måste äfven dessa 
briljanta färger hos resten pä något sätt vara af nytta ftjr dju- 
ret. Han erinrade sig att vissa fjärilar slukas med synnerlig 
aptit af fåglar, medan åter andra ratas och äro dem misshagliga. 
Men denna omständighet ensam, att de nemligeu vore osmak- 
liga, skulle icke blifva larven till särdeles gagn, emedan hennes 
tunna hud och fina kroppsbygnad redan hunne blifva skadad, 
sä snart hon en gäng kommit in i fågelns mun, hvarför det 
föga vore henne till gagn, om hon äfven sedan åter bortkasta- 
des. Vissa konstanta och lätt svnlisia märken vore derför nikl- 
vändiga tecken för fäglarnn, i det de varnade dessa att angripa 
onjutbara arter, och en mycket grann färg A^ore i sådant afse- 
ende särdeles liimplig. Wallace föredrog denna fi'äga inför 
Entomologiska Societeteu i London den 4 mars 18(37 och upp- 
manade till observationer öfver densamma. 

Tva bekanta eng-elska entomolooer hafva lemnat svaret 


27 

o 

derpä. Ar 1869 meddelade nemligen mr Jenner "Weir en 
värderik serie af iakttagelser, gjorda under flere är i hans 
aviariiim, som innehöll följande mer eller mindre insektätande 
fåglar: lärkfalk, gulfink, bofink, korsnäbb, trast, grönsiska, träd- 
lärka, med flere. Han fann att håriga larver helt och hållet 
försmåddes ^) ; flere särskilda arter blefvo fullkomligt orörda af 
hans fåglar och fingo ostrafFadt dagarna igenom krypa af och an 
i aviariet. Två arter taggiga larver blefvo likaså bortkastade. 
Men i båda dessa fall anser mr AVeir att det är smaken och 
icke hårigheten eller taggigheten, som gör larverna onjutbara för 
fåglarna. Och dertill har han full orsak, enär mycket unga 
exemplar af en hårig art likaledes försmåddes, ehuru alls inga 
hår ännu voro utvecklade, samt emedan de släta puporna af of- 
van omtalade fjärilar förkastades äfven så väl som de håriga 
eller taggiga larverna. 

Hans nästa experiment företogs med dessa släta grant fär- 
gade larver, hvilka aldrig dölja sig sjelfva, utan tvärtom redan 
på håll väcka åskådarens uppmärksamhet. Sädana äro t. ex. 
larverna af stickelbärsfjärilen, Ahraxas grossulariata, hvilka äro 
fläckiga i hvitt och svart, af Diloba coeruleocephala , hvilkens 
larv är blekt gul med en bred blä eller grön sidostrimma, af 
CiicidUa verhasci, som har en grönaktigt hvit larv med gula band 
och svarta fläckar, och slutligen af Anthrocera filipendulce, hvil- 
ken i detta utvecklings stadium är gul med svarta fläckar. Dessa 
larver gåfvos åt fåglarne pä olika tider, stundom tillsamman med 
andra, hvilka glupskt förtärdes, men dessa ratades fullkomligt 
och fingo i fred krypa omkring, tills de dogo. 

Nu gjordes försök med mörkfärgade larver eller sådana, 
som utmärka sig genom skyddande färglikhet. Resultatet af tal- 
rika experiment i denna väg är i korthet sålunda affattadt af 
mr AVeir: »Alla larver, hvilka uppträda nattetid, hvilka äro 
mörkt färgade, med mjuk, köttig kropp och glatt hud, ätas med 
största begärlighet. Hvarje grön larv är äfvenledes synnerligen 
omtyckt. Alla GeometrcB (mätare), hvilkas larver likna qvistar, 


') Dock fijrkasta icke alla fåglar håriga larver. I magsäcken af gö- 
ken har jag en gång funnit huden af flere sädana. 


28 

der de sta ut frän vexten, utsträckta pa sina aualfötter, hlifva 
utan undantag förtärda». 

Mr Butler, en vid britiska museum anstäld lepidoptero- 
log, har äfven meddekit resultaten af sina observationer med 
hänsyn till ödlor, grodor och spindlar, Inilka noggrant öfverens- 
stämma med mr Jen ner Weirs. Tre gröna ödlor (Lacerta vi- 
ridis), hvilka han hållit under åtskilliga år, voro mycket rofgi- 
riga och åto all slags fckla från citron till spindlar, flugor, bin 
och fjäril-larver. Men några larver och fjärilar funnos, hvilka 
de grepo endast för att omedelbart derefter åter låta dem fiilla. 
Bland dessa voro larven till Ahraxas grossnlariata och den fullt 
utbildade fjärilen af Änthrocera filipenäuloe. Dessa angrepos 
visserligen till en början, men blefvo snart en vämjelse för öd- 
lorna och lemnades sedan alltid orörda. 

Härefter uppföddes grodor med larver ifrån trädgården; 
men tvä af dessa, den redan förut omnämnda stickelbärsfjärilens 
och w-fjärilens, Halia ivavaria, som är grön med i (igonen fal- 
lande hvita och gula strimmor samt svarta fläckar, blefvo städse 
försmådda. Då dessa larver först erbjödos grodorna, hoppade 
de ifrigt efter dem och togo dem i munnen, men senare hade 
de redan blifvit varnade och suto blott med öppen mun och rul- 
lande tunga framför de vämjeliga matbitarne. 

Med spindlarne egde detsamma rum. Dessa båda larver 
sattes gäng på gäng i de nät, hvilka beboddes af Epeira dia- 
dema, den vanliga kors-spindeln, samt af en Lycosa-art, men för- 
småddes utan undantag. 

Mr Butler har iakttagit ödlor stridande med och slut- 
ligen uppätande humlor, äfvensom grodor, hvilka jagat efter öf- 
ver deras hufvud flygande bin, dem de bemägtigat sig och ned- 
sväljt, utan att bry sig om dessas stygn. Häraf synes att en 
oangenäm lukt eller smak ilr ett verksammare skydd för vissa 
lätt skönjbara fjäril-larver eller fjärilar, än till och med det, som 
erbjudes genom förmågan att sticka. 

Dessa tvenne forskares undersökningar hafva sålunda full- 
komligt bestyrkt den hypotes, som mr Wallace är 1867 utta- 
lade angående den förmodligen rätta förklaringen af de brokiga 
och lysande färgerna hos en mängd fjäril-larver. Dessa filrger, 


29 

hvilka visserligeD icke ävo pä det miusta vis imitatoiiska, äro 
dock pä sitt sätt, äfven de, protektiva, ithy att de fåglar, ödlor, 
grodor, m. m., som redau en gång lärt sig känna dessa granna 
larvers obehagliga smak, just i nämnda färger och teckningar 
finna ett memento att icke röra dylika larver. Den svårighet, 
som dessa erbjudit ät Wallaces teori för den protektiva färg- 
likheten, är således härigenom ui)phäfd. 

Vi finna sålunda att i en mycket stor mängd fall, dä en 
skyddande färgimitation icke utmärker en art, har hon nägon 
annan omständighet att tacka för sitt fortbestånd, vare sig dä en 
ytterst riklig propagation, snabb eller i öfrigt säregen flygt, ut- 
sprutande af svidande eller stinkande vätskor, vidrig lukt eller 
smak, eller annat dylikt. Den gjorda invändningen att inga 
djuren röjande färger borde i naturen förekomma, ifall man en 
gäng antager teorin om den protektiva färgimitatiouen, sädan den 
af Wallace framstälts, blir säledes utan all betydelse. Denna 
skyddande färglikhet är neraligen blott, säsom sagdt, ett af de 
mänga medel, naturen använder för att vidmagthälla den lefvande 
tillvaran af sina organismer. Och klart är äfven att intet finnes, 
som hindrar flere af de ofvan päpekade orsakerna till arternas 
fortbestånd att i vissa fall samverka. En protektivt färgad art 
behöfver derför ingalunda nödvändigtvis sakna en fien- 
den afhällande lukt eller smak eller förmägan att sticka, o. s. v. 
Nägot dylikt kan fordras endast af korttänktheten och en sädan 
fordran förringar derför icke i minsta grad värdet af mr Wal- 
laces teori. Genom ett närmare iakttagande pä djurens och 
hufvudsakligen insekternas lefnads historia ökas fortfarande be- 
visen för densamma, ju oftare vi kunna påvisa att grant och 
brokigt färgade arter ega i andra omständigheter ett hittills obe- 
aktadt skyddsmedel. Och mest af allt talar just det för sannin- 
gen af en hypotes, att flere och flere fall upptäckas, som be- 
styrka densamma och hvilka deraf kunna förklaras, äfvensom 
att skenbara motsägelser afslöjas och i stället komma att i sjelfva 
verket vitna för den i fräga varande hypotesen. Och AVallaces 
hypotes kan redan med skäl höjas upp bland teoriernas antal. 


30 


3. 

Redan länge hafva eutomologerne haft sig bekant att det 
finnes ett antal insekter, hvilka visa en stor yttre likhet med 
andra arter, hörande till fnllkomligt skilda slägten, familjer och 
till och med ordningar. Särskild uppmärksamhet i detta hän- 
seende förtjenar en art gräshoppa (Comhjlodera triconäyloides) 
frän Filippinerna, hvilken till den grad liknar en skalbagge 
(Tricondi/IaJ af CicindeUdernas familj, att en sa erfaren insekt- 
kännare, som professor Westwood, uppstälde den i sin sam- 
ling bland nämnda skalbaggar och behöll den der en läng tid, 
innan han fann sitt misstag! 

Emellertid har man ansett denna inom insektverlden tätt 
och ofta återkommande likhet, denna » analogi «, som man kallat 
henne, beroende af nägon okänd och outgrundbar lag, uägot 
»natursystem* eller nägon »allmän plan«, som ledt skaparen, dä 
han gifvit form och färg ät alla dessa myriader, som möta oss 
i de lägre djurens rike. Och dermed har man ätnöjt sig. Blott 
i ett enda fall har nyttan [if en sädan likhet med andra insek- 
ter varit sä omisskännelig, att man nödgats erkänna att den tje- 
nat ett bestämdt och tydligt mal Bland flugorna finnes nämli- 
gen ett slägte, Volacella, hvars arter intränga i humlornas bon 
för att derstädes lägga sina -Å.^^, hvarefter de ur dessa fram- 
kläckta larverna lefva af humlornas afföda. Dessa flugor äro pä 
ett förundrans värdt sätt lika just de Bombtis-nrter, i hvilkas nä- 
sten de föra sitt parasitiska lif; och redan Kirby och Spence, 
förfiittarene till det pä sin tid sä utmärkta arbetet »Introduction 
of the entomology«, anse denna likhet uttryckligen tjena till att 
skydda flugorna för humlornas anfall; och i sjelfva verket lig- 
ger detta faktum sä klart i dagen, att det knappast af nägon 
skall i fräga sättas. 

Men en dylik härmning efter andra arter till form och färg, 
en dylik sä kallad »mimicry« förekommer, säsom redan blifvit 
sagdt, ingalunda sällsynt bland insekterna, ehuru det varit först 
vara dagars naturforskare förbehället att närmare utreda flere-af 
dessa fall och följa dem i deras detaljer. Och genom ett om- 
sorgsfullt studium, särdeles af tropikernas formrika insektverld, 


31 

hai- man äntligen kommit derhän, att man kunnat hänföra feno- 
menen till bestämda lagar, härflytande ur den grundlag, att 
»det ändamälsenligaste upprätthälles i naturen» och att »de gyn- 
nade raserna bevaras i kampen för tillvarans; och ur denna har 
man kunnat gifva dem deras, såsom det synes, fullgiltiga för- 
klaring. 

Vi skola, enligt Wallace, innan vi meddela några exem- 
])el, giira läsaren uppmärksam på de slutsatser, till hvilka nämnde 
fiirfattare kommit, och hvilka ännu veterligen icke motsagts af 
näsrot enda faktum. 

Den första lyder, att i ett särdeles öfvervägande antal fall 
de djurarter eller grupper, som likna h v äran dr a, 
bebo sa m m a land, sa m ra a t r a Iv t , ja till o c h med i de 
flesta fall finnas tillsamman på en och samma fläck. 

Den andra lagen är den, att blott vissa grupper, rika 
på arter och individer samt oftast företeende ett 
eller annat slag af särskildt skydd, äro föremål för 
en dylik efterhärmning. 

Den tredje slutligen innebär att de arter, som äro »mi- 
miska;, d. v. s. likna dessa h er sk au de grupper, der- 
emot sjelfva äro jämförelsevis fattiga på individer, 
ofta till och med mycket sällsynta. 

Med dessa fiikta för ögonen vilja vi nu gä att inom de 
olika insektorduingarna betrakta några särskilda fall af eu sådan 
» förklädnad « eller » maskering «, och skola vi härvid, säsora hit- 
tills, göra detta med speciel hänsyn till nordens fauna. Ehuru 
visserligen härigenom många och bland annat onekligen de in- 
tressantaste och mest öfvertygande exemplen pä »mimicry« må- 
ste af oss förbigås, torde dock de fall, som kunna framdragas 
äfven hos oss, göra till fylles; och då många af dem kunna af 
en hvar, som intresserar sig för insektverlden, lätt nog i na- 
turen observeras, torde det äfven ur denna synpunkt vara lämp- 
ligare att sålunda inskränka vårt program. Det kan för öfrigt 
icke blifva var afsigt att uttömmande behandla ämnet ens i 
denna form, lika litet som vi i de föregående afdelningarna af 
vår uppsats kunnat giira något anspråk på fullständighet. Nya 
fall af »protektiv likhet''< möta ständigt den med uppmärksamt 


32 

öga i naturen vandrande entomologen, och äfven sädana af en 
i allo genomförd »maskering* skola helt visst är för är upp- 
täckas också inom vår fauna. 

Wallace hörjar sin bevisföring med fjärilarnes ordning, 
Leiyidoptera. Inom denna, sä väl som inom de öfriga, hafva 
vi att göra ätskilnad emellan de fall, dä hit hörande insek- 
ter imitera arter af samma eller af skilda ordningar. Exem- 
pel pä det förra af dessa förekomma ytterst talrika i de tropi- 
ska regionerna ^). Deremot känner man blott ett fall från nor- 
dens fauna. Mr Stainton har nämligen observerat att af en 
flock unga kalkoner, som glupskt slukade alla andra nattfjärilar, 
dem han under en natt infångat, den ena efter den andra grep, 
men äter kastade ifrån sig en viss hvit art, Sp 'dosorna mentlia- 
stri, som tillfälligtvis fans ibland dessa. Nämnda fjärilar äro 
således allt för illa smakande för att ätas af fåglar och detta be- 
kräftas äfven af mr Jenner Weir, som faun att desamma för- 
kastades af bofinkar och andra småfåglar i hans aviarium. Denna 
fjäril är särdeles allmän och har en redan på håll synlig hvit 
färg. Pä samma årstid, under samma timmar pä dygnet upp- 
träder äfven en annan art, Diaphora mendica, hvilken erhållit 
sitt artnamn, »den lögnaktige*, förmodligen just derför att hon 
i förvillande grad liknar sä väl till storlek, som utseende den 
omtalade Spilosoma, men hon är betydligt sällsyntare än denna. 


^) Sä imiteras Syd- Amerikas Heliconider af Nyniphalider och Lep- 
toZis-arter, de med Helicoiiiderna beslägtade Danaiclerna och Acraeiderna i 
gamla verldens heta zon efterapas till form ocli lllrg af Papilio- och Dia- 
(Zewa-arter ofta ända derhän, att skickliga entomologer ansett den ena arten 
såsom den andras hona eller rent af förvexlat dem med hvarandra; Helico- 
nider, Danaider och Acraeider äro skyddade genom en egendomlig lukt och 
smak, som gör dem obehagliga och osmakliga för foglarne, likasom för öd- 
lor och rof-flugor. De efterhärmade arterna äro mycket allmänna, de imite- 
rande deremot sällsynta; men bada förekomma vanligen pä samma plats och 
flyga till och med pä samma sätt. Högst egendomliga äro nägra Papilio- 
arter, t. ex. P. memnon frän Sumatra, P. andrageus frän norra Indien, 
ni. 11., af hvilka hanarne och en del honor iiro hvarandra lika, medan öfriga 
individer af det senare könet helt och hället afvika till form och färg och 
mästerligt efterapa andra, förmodligen skyddade Papilio-arter, säsom P. COOii 
och Doubledayi. 


33 

Erinrar sig läsaren livad tidigare blifvit framhållet i afeeende ä 
fjäril-larver med lysande färger, sä behöfva vi här blott upp- 
märksamma att den hvita färgen är af alla onekligen den farli- 
gaste just för en nattfjäril, emedan den lättast synes i nattens 
mörker; endast fjärilar, som ega ett annat skydd, såsom t. ex. 
den för Sjnlosoma karakteristiska lukten eller smaken, kunna 
lättare undgå fienden och blifva talrika. Och ett skydd i sitt 
slag innefattas äfven deri, att en art helt och hållet efterapar 
till storlek, form, färg och sätt att fiyga ett sålunda protegeradt 
species. Detta är fallet med Diapliora mendica, som sannolikt 
i denna sin maskering har ett fripass. Wallace synes för öf- 
rigt böjd att antaga att alla hvita och talrikt ftirekommande natt- 
fjärilar ratas af fäglarne. Experimenter häröfver vore af icke 
ringa intresse och skola måhända uppdaga att vi ega ännu flere 
lepidoptera, som imitera andra arter af samma ordning, än denna 
enda, hvilken vi nu äro i tillfälle att anföra. För landtbruka- 
ren eller prestmaunen pä landet kunde dylika sma försök öfver 
ilnuu oförklarade företeelser inom naturen vara en förströelse pä 
samma gäng de i sin mån bidroge till att sprida ljus öfver en 
vetenskaplig fråga. 

Fjärilar, hvilka efterapa insekter af annan ordning, före- 
komma deremot i större antal inom vår fauna. Denna imitation 
torde emellertid vara inskränkt till en förklädnad uteslutande 
efter arter hörande till steklarnes ordning, Hijmenoptera. Nyt- 
tan af denna mask ger sig vid någon eftertanke lätt tillkänna. 
Alla de imiterade steklarne höra till gruppen Aculeata eller 
»gaddförsedda«. Ehuru väl en del fåglar, såsom törnskator, flug- 
snappare med flere icke sky att angripa äfven dessa insekter 
och ehuru man sett grodor och andra kräldjur jaga efter och 
förtära bin och getingar, torde dock denna deras förmåga att 
sticka skydda dem för en stor milngd fiender. Det är till Se- 
tiidernas familj, som de maskerade fjärilarne nästan samteligen 
liöra. Sä liafva vi Set la scoliiformis, spheclformis, formicifor- 
inls, ichneumoniformis, Sphecia crabroniformis, TrochiUa (ipi- 
formis, Macroglossa fusiformis och honihyliformis, med tiero. 
Denna sistnämnda liknar ytterst noga hanen af den allmänna 
trädgårdshundan, Bonihus hortofum, och frambringar äfven uu- 

3 


34 

der sin flygt, såsom jag för några dagar sedan var i tillfälle att 
iakttaga, ett brummande, surrande läte, snarlikt det af en humla, 
hvilket i synnerhet blir starkt, om djuret hålles i något kärl 
eller slutet ]'um; ett dylikt, tlygten åtföljande läte är för resten 
något fullkomligt främmande för fjilrilarnes ordning, och imita- 
tionen efter steklarne (humlorna) går här således ännu längre 
iin blott till form och färg. Trochilia apiformis liknar sä myc- 
ket en geting, att personer, som sett henne i min samling, utan 
betänkande hållit henne för en sådan; och mr Jen ner Weir 
anför om den, likaledes såsom en geting färgade Sphccia crahro- 
nlformis att hon mycket mera liknar denna stekel ute i natu- 
ren än i ett museum, och att i synnerhet hennes sätt :itt fiira 
vingarne fullkomnar illusionen. Ännu en liten art, Setia tipuli- 
formis, som under sommaren ses flyga (ifver Spira:)a och andra 
häckar, liknar en liten svart, gulbandad geting, Odyncrus sinua- 
tiis. Hela denna familj, Setiidm, innefattar de allra vackraste 
exempel pä maskering. De hithörande arterna afvika betydligt 
från den typiska fjärilformeu, kroppen iir stor och ofta tjock, 
vingarne jämförelsevis smala; och medan de hos fjärilarne i all- 
mänhet äro betäckta med ett tätt och tint färgstoft, äro de hos 
dessa species vattenklara, blott med undantag af vissa kanter, 
ådror och bårder, hvilka äro försedda med stoftfjäll och bidraga 
att frambringa teckningar, motsvarande skuggningarna på de imi- 
terade steklarnes vingar. Medan deras nilrmaste slägtiugar, 
Spliingiäerna, äro i rörelse endast vid nattens inbrott, flyga äter 
Setiiderna om dagen, såsom de insekter, hvilkas mask de bära. 
Från fjärilarne torde vi lämpligast öfvergä till tvavingar- 
nes ordning, Dlpfera. Också här förekommer nämligen en, ofta 
ända in i de minsta detaljer gående imitation till färg, teckning, 
pubescens och vingarnes skuggning efter getingar och andra stek- 
lar; också här möta oss mer än en gäng namn, sådana som ves- 
piformis, apiformis, homhyUformis, tydande pä denna omstän- 
dighet. Det lider intet tvifvel att ju icke denna f()rklädnad tje- 
nar de obeväpnade flugorna till ett utmilrkt skydd. Hufvudsak- 
ligen förekommer densamma bland Si/tphiderna och deras när- 
maste slägtingar, men är icke heller främmande för några andra 
familjer. 


35 

Nylig-en har deu ryske clipterologen Portschinsky publi- 
cerat eu, såsom det synes, synnerligen intressant, men tyvärr på 
ryska affattad afliandling öfver de inom Rysslands fauna före- 
kommande liumleiika flugorna ^). Mänga af dessa tvåvingar, af 
Il vilka vi redan i det furegående omtalat Volucella hombijlans, 
lc'f\'a under sin larv-period i humlornas bon och delvis af deras 
larver och behöfva sin kostym för att kunna lista sig dit in utan 
att vtlcka någon misstanke. Synnerligen anmärkningsvärd är 
den polychroism, som förekommer hos Volucella. V. honibylans 
up])träder nämligen i flere färgvarieteter eller måhända rättare 
raser, hvilka visa en anordning af färgerna motsvarande den, 
som är utmärkande för den art humla, hos hvilken i fråga va- 
rande ras gästar. Sålunda lefver den typiska formen hos Bom- 
bus rajellus, lapidarius, med flere, varieteten plumata hos JB. 
hortorum och lucorum, varieteten hcemorrJioidalis hos B. sylvarum, 
ngrorum och mtisconmi, o. s. v. Inalles uppräknar och beskrif- 
ver ofvan anförda författare icke larre än trettioen arter flugor 
från europeiska Eyssland, hvilka mer eller mindre äro förklädda 
efter humlor och hvilkas lefnads historia i de flesta fall står i 
någon relation till dessas ^). 

På samma sätt som humlor och bin i sina nästen oroas 
af der lefvande flugor, hysa de äfven derstädes parasiter af den 
ordning, de sjelfva tillhöra. Sålunda uppträda ai-terna af ett bi- 
slägte, Nomacla, snyltgästande hos species af den äfvenledes 
till bien hörande familjen AndrenidcB; och de likna antingen 
getingar eller Andreiia-oxtew Pä samma sätt äro parasithum- 
lorna af slägtet Apcdhus nästan fullständigt lika de humlor, i 
hvilkas bon de husera. Bland steklarne förekomma således äf- 

1) Tpyjii PnccK. ghtom. OBHecx. 1876, pp. 103 ff. 

-) Till Bomhiis muscorum hänfura sig icke färre än ätta bombyliforma 
arter, till B. hortorum och lucorum fem, till B. terrestris, adlumanus och 
sylvarum tre, till B. fragrans, lapidarius, rajellus och lapponiciis två samt 
till B. agroruni och apricus en. Af de till den skandinaviska faunan hö- 
rande diptera sammanställes Laphria flava med B. muscorum och sylvarum, 
Cheilosia oestracea likasfi, Arctophila homUformis med B. hortorum och 
lucorum, Eristalis intricatus med B. muscorum, hortorum och apricus, 
E. axiiformis med B. caucasicus, Mallota megilliformis med B. musco- 
rum, o. s. v. 


ven, om ock mindre talrikt, maskerade arter; förklädnaden eger 
här rum 1)lott efter species af samma ordning^). Steklar, för- 
sedda med gadd, beliöfva icke någon mask i och fiir skydd emot 
fienden; här gäller det ett annat mål, detsamma som för Volu- 
cella, nämligen att öfverlista genom sin likhet de värdar, pä 
hvilkas bekostnad de skola lefva. Vi se sfdunda att mer än en 
grund kan förefinnas för maskeringen, på samma sätt som detta 
i en föregående afdelning redan blifvit pävisadt med hänsyn till 
den protektiva färglikheten; men i h varje fall hänföra sig feno- 
menen dock städse till eM slutorsak : upprätthållandet och beva- 
randet af arten, vare sig sedan genom skydd mot fiender eller 
genom möjliggörandet af existensen pä annat sätt. 

Innan vi begynna några betraktelser öfver nu anförda fö- 
reteelser, må det vara oss tillåtet att ännu öka raden af fakta 
med några hittills mindre observerade. Medan vi inom Lepi- 
doptera, Diptera och Hymenoptera funnit mer eller mindre tal- 
rika exempel på mimiska former, synas deremot sädana saknas 
helt och hållet inom Neuroptera och Ortlioptera, sä vidt vår fauna 
är i fråga. Detta får äfven sin förklaring, dä vi betänka att 
särskildt af den fiirra ordningen mänga arter (t. ex. Chrysopa, 
flere nattsländor, Phrygcmea) skyddas af en obehaglig, stundom 
olidlig lukt, att andra såsom dagsländorna, EpJiemeriderna, bland 
Pseudo-orthopiererna, behöfva lefva såsom imagines blott några 
timmar för att fullborda sin rol i naturen, medan åter t. ex. 
Libellididerna, trollsländorna, rädda sig genom sin snabba flygt, 
och de flesta äkta rätvingar, syrsor och gräshoppor, ega en högt 
uppdrifven färdighet att genom länga skutt undfly sina förföl- 
jare, hvarjämte de ofta äro skyddade af protektiva färger. Icke 
heller kunna vi påminna oss någon i egentlig mening mimisk 


^) För en ytlig betraktelse kunde äfven några andra fall bland våra 
hymenoptera förefalla såsom mimiska, ehuru de i sjelfva verket icke kunna 
betraktas såsom sådana, då de i fråga varande arterna icke stå i något som 
helst förhållande till hvarandra. Så påminna myror, Pezomacher och Mutil- 
lor ganska mycket om hvarandra; men detta ur en typ, som ;ir karakteris- 
tisk för familjerna Formicidoi, Pezomachidce och Mutillidm såsom sådana 
i deras helhet, under det ingen speciel imitation efter en eller annan bestämd 
art förekommer. 


37 

skalbagge, tillhörande var fauna, ty likheten hos Clems formi- 
carius med en myra är i sjelfva verket föga utpräglad och torde 
bero blott på en tillfällighet. 

Dereraot förekomma flere fall af :)mimicry« inom skinn- 
baggarnes ordning, Hemiptera, hvilka äro af största intresse. Vi 
erinra härvid derom, att också denna ordning karakteriseras ge- 
nom sugande mundelar, likasom fjärilarnes och flugornas, inom 
hvilka äfvenledes flere maskerade former uppvisats, än bland de 
insektgrupper, hvilka i bitande käkar synas hafva ett starkare 
försvarsmedel. De fall af förklädnad, som förekomma inom nor- 
dens hemipterfauna, hänföra sig väsentligen till två typer. Den 
ena utgöres af en mask efter myror, den andra efter vissa skal- 
baggar. Dä jag i min, redan i första afdelningen af denna upp- 
sats citerade af handling om »mimiska hemiptera « närmare redo- 
gjort för dessa, vill jag här blott i korthet anföra de märkliga- 
ste fallen. En art af Capsidernas familj, Myrmecoris gracilis, 
är med hänsyn till vingarne hvad man kallar polymorf, eller, 
med andra ord, hon förekommer under tvä olika former, en med 
fullt utvecklade och en med sä godt som alls inga vingar. Denna 
senare form, under hvilken båda könen uppträda, är till den 
grad lik en myra, att mer än en person för mig förklarat sig 
icke kunna åtskilja henne frän en sådan. Jag har blott tvä gån- 
ger funnit denna art, hvilken, likasom alla maskerade former, 
är sällsynt; den ena gången tillsamman med röda stackmyran, 
den andra med Formica fusca. Men dessa exemplar visade till 
färgen stora olikheter, lämpade fullkomligt efter färgen hos de 
begge myrarterna, i hvilkas sällskap de lefde; här förekommer 
sålunda en polychroism, likartad med den, som ofvau ]mpekats 
hos Volucella; och denna omständighet sj^nes tala för att dessa 
skinnbaggars myrmecoida skapnad, om någonsin, är en verklig 
förklädnad, ehuru arten af deras relationer till myrorna ännu 
icke kan sägas vara utredd. Det andra mera eminenta fallet af 
maskering efter myror förekommer hos Systellonotus triguttatus. 
äfvenledes en capsid, hvilkens hane städse är långvingad och lik- 
nar andra arter af samma familj, hvaremot honan, så vidt man 
hittills känner, förekommer endast med helt korta vingstumpar 
och, om möjligt, i ännu högre grad än den nyss i fråga varande 


38 

capsideu imiterar mj-ror, nämligen silrskildt den lilla, allmänna 
svarta myran, Laslus ni ger, i livilkeus boningar jag npprepade 
gånger funnit densamma ^). Likheten iir så stor, att jag mer 
än en gång af misstag gripit en myra i stället för denna kortvin- 
gade capsid-hona. 

Hvad åter beträffar de skinnbaggar, livilka äro f()rkliidda 
efter vissa coleopterer, näniligeu Ceratocomlms muscorum samt 
honorna af Myrmedobia coleoptrata och Microphysa pselaphoi- 
äes, sä efterhärma de alla skalbaggar, som höra till sådana fa- 
miljer, hvilka äro synnerligen rika på myrmecofila species, det 
vill säga arter, hvilka vistas i myrornas nästen och af dem an- 
tingen tolereras eller till och med särskildt omvårdas. Sålunda 
imiterar Ceratocomhis vissa Corticarier eller Lathridier, Myr- 
medobia den lilla, skalbaggen Alexia pilifera och Microphysa 
arter af familjen Pselaphidce. Med undantag af den sist nämnde 
af dessa skiuubaggar, hafva de äfven sjelfva blifvit funna i säll- 
skap med myror. Och då man vet att deras närmaste slägtin- 
gar, Antliocoriderna, lefva af rof och i all synnerhet af bladlöss, 
ligger den förmodan nära till hands, att också de nu i fråga va- 
rande arterna lifnära sig af sådana och måhända ega sin mask 
efter de af myrorna tolererade skalbaggarue, för att sålunda för- 
klädda i fred kunna smyga sig ned till de bladlöss-hjordar, hvilka 
myrorna, såsom kändt, hälla och uppföda i sina boningar. Detta, 
likasom mycket annat, som afser de mimiska arternas lefnads 
historia, måste dock tills vidare betraktas blott såsom en lös hy- 
potes, som endast visar huru mycket i dessa ■ frågor iinnu står 
att utforska och hvilket rikt fält till iakttagelser här gifves åt 
enhvar, som lifiigare intresserar sig för insekternas biologi. Ty 
om äfven i mänga fall maskeringen af en eller annan orsak 
otvifvelaktigt är bevisad, återstår dock ej mindre ofta att utreda 
den verkliga beskaffenheten af de förhållanden, i hvilka de båda 
arterna, den efterapade och den efterapande, stå till hvarandra. 

Sä långt hafva vi i alla händelser kommit, att ingen alvar- 
ligare entomolog i våra dagar mera kan tala om ])lott en »be- 


') Med samma myra förekommer äfven ej sällan en liten svart, myr- 
lik spindel. 


39 

synnerlig analogi «, en »egen naturens lek «, till följd hvaraf vissa 
arter af viclt skilda ordningar blifvit skapade och färgade till för- 
vexliug lika hvarandra. Man har kunnat uppvisa ett bestämdt 
kausal-sammanhang dem emellan, som icke kan bortresonneras. 
Men under det » förklädnaden « i insektverlden förekommer 
under sä mänga olika former ^), saknas den dä helt och hället 
1 iland de Jiögre djuren, hos ryggrads-djuren? Detta iir en fräga, 
som ligger nära till hands och hvilken äfven Wallace gjort sig. 
»Dä vi emellertid betänka«, svarar han (1. c. pag. 99), »alla de 
vilkor, som äro ncidvändiga för att frambringa en god illusorisk 
likhet, skola vi snart inse att den l)lott sällan kan förekomma 
hos högre djur, emedan dessa ega ingen sädan lätthet för fram- 
bringandet af nästan oändliga modifikationer af den yttre for- 
men, som ligger i sjelfva insektorganismens natur. Dä det yttre 
skalet hos insekterna är mer eller mindre fast och hornartadt, 
äro de förmögna af nästan en obegränsad formvexling utan nä- 
gon väsentlig förändring till den inre strukturen. Fcir mänga 
grupper äro vingarne vigtiga karakterer, och dessa organer kunna 
mycket modifieras både till form och färg, utan att derför deras 
speciela funktioner behöfva uppgifvas '^). För öfrigt är insekter- 
nas antal sä stort och förefinnes det en sädan olikhet i former 


^) Vi anse oss här böra piipeka ännu ett slag uf förklädnad eller ma- 
skering, ehuru det visserligen något ligger ])å sidan af det ämne, vi Ijehand- 
lat. Vi mena den mask, som djuren i vissa fall förfärdiga åt sig sjelfva, 
för att derunder dölja sig. Flere C/termes-larver (vextloppor) omgifva sig 
med en hvit ullig sekretion, larver och nymfer af Cercopider eller skum- 
cicader med ett slags spott (»grod-spott«, »orm-spott«); larverna af Psyclie- 
och andra fjäril-arter lefva i små säckar, som ofta likna små pinnar o. d., 
der de stå fastade vid blad, plank, qvistar, med mera. Enhvar känner att 
larverna till nattsländorna (Phryganeiderna) förfärdiga särdeles konstrika vör, 
i hvilka de hålla sig dolda, och hvilka mästerligt erinra om afbrutna stjel- 
kar, med mera. Och slutligen kan äfven hvarje pup-hylsa betraktas såsom 
en slags mask. Förklaringen öfver uppkomsten af sådana slags förklädnader 
kan äfven stiillas i samband med den, som vi nedan, enligt Wallace, skola 
lemna öiVer »mimicry«. I det stora hela hafva troligen iifven hitr samma 
grundorsaker varit verksamma. 

^) I vissa fall, såsom hos Mi/rmecoris samt honorna af Systellono- 
tiis, Myrmedohia och Microphysn, föriindras dock vingarne ända derhän, att 
de alls icke kunna brukas. ' O. M. R. 


40 

och proportioner inom hvarje grupp, att utsigterna för ett till- 
fälligt närmande i yttre skapnad, form och färg emellan t va in- 
sekter af olika grupper äro mycket stora ; och det är dessa slump- 
visa tillnärmelser, hvilka utgöra basen för förklädnaden och hvilka 
fortsättningsvis fullkomnas genom de yarieteters afvel, som gä i 
en fördelaktig rigtning med hänsyn till variationen « . 

»Deremot är skelettet hos de vertebrerade djuren ett inre, 
och deras yttre form beror nästan uteslutande på dess propor- 
tioner och utseende, hvilka äter äro noggrant afpassade efter de 
funktioner, som äro nödvändiga för djurets välbefinnande. For- 
men kan derför icke hastigt modifieras genom variation och den 
tunna och böjliga huden tillåter icke uppkomsten af sådana ut- 
skott, som så ofta förekomma hos insekterna. Antalet arter inom 
hvarje grupp och i samma land är äfven jämförelsevis ringa, och 
sålunda förminskas betydligt utsigterna för den första tillfälliga 
likheten, hvilken är nödvändig för att det naturliga urvalet skall 
kuima verka. Vi hafva svårt att tänka oss möjligheten af en 
förklädnad, hvarigenom elgen skulle kunna undslippa vargen eller 
buffeln tigern «. 

Emellertid framhåller Wallace ibland kräldjuren några 
fall af verklig »mimicry«, dä oskadliga ormar i tropikerna imi- 
tera giftiga sådana, men härvid bör man erinra sig ormarnes 
skapnad och att redan blott och bart en färgimitation lätt leder 
till målet inom en klass, som visar i det hela taget sä ringa 
mångfald af former. Också bland fåglar och däggdjur omnäm- 
nas några exempel, hvilka synas närma sig till förklädnad; ett 
sådant eger äfven vår fauna i göken, hvilken har sin färglikhet 
med höken att tacka för den gamla sägen, som ännu går igen 
bland allmogen i våra bygder, att han nämligen senare på som- 
maren förändras till denna roffägel. 

Dä vi nu fullföljt uppräknandet af de mera anmärknings- 
värda fall af maskering, vi känna frän vår fauna, vilja vi vända 
oss till de förklaringar, hvilka blifvit gifna öfver det fenomen, 
för hvilket vi redogjort. Tre eller (med den af Wallace accep- 
terade och närmare utförda, om äfven först af den snillrike »na- 
turforskaren på Amazouflodeu«, rar Bates framstälda) fyra olika 
sätt att tolka detsamma hafva af ua?turforskareue blifvit försökta. 


41 

Professor Westwood erkänner visserligen tillvaran af 
»mimicry«, äfvensom dess sannolika nytta för insekten, men han 
anser att hvarje art blifvit skapad sålunda förklädd för att der- 
igenom skyddas. 

Mr Murray är i sitt arbete »Disguises of Naturex böjd 
för den åsigt, att likhet i föda eller lefnadssätt pä en eller an- 
nan okänd väg möjligen skulle ha framkallat likhet i utseende. 

Då frågan diskuterades i Entomological Society of London, 
framstäldes ytterligare af mr Sharp den förmodan, att ärftlig- 
het eller återvändande till tidigare stamtypers form och färg- 
drägt kunde hafva frambragt många af dessa maskeringar. 

Emot antagandet af en särskild skapelse af mimiska arter 
framställa sig en mängd högst väsentliga inkast. Det svåraste 
är att det förefinnes en allt för tydlig gradation i dessa företeel- 
ser, ända från en blott protektiv färglikhet till den mest nog- 
grant genomförda maskering, ett faktum, som osökt leder vår 
tanke pä en naturprocess såsom orsak till fenomenet. En annan, 
icke mindre vigtig invändning är den, att »mimicry« är af nytta 
för och förekommer blott hos sädana arter och grupper, hvilka 
äro sällsynta; antoge man teorin om en särskild skapelse, så 
skulle alltså de imiterade arterna hafva blifvit skapade rika på 
individer, de imiterande åter fattiga på sädana. Vidare skulle 
det hafva varit nödvändigt att dessa båda arter under alla dem 
mötande lefnadsförhållanden, hvilka för öfrigt i naturen så ofta 
sträfva till att utjämna och förändra proportionerna emellan in- 
dividernas antal, likväl särskildt och framför andra arter under 
loppet af sekler hade blifvit af en magt utom dem bibehållna i 
deras respektiva talförhållanden ; men i sådant fall har hela ända- 
målet med deras säregna protektiva karakterer förfelats. Ännu 
en tredje svårighet vid antagandet af en särskild skapelse-akt 
för hvarje art inneligger i den tanken, som ovilkorligen tränger 
sig på en, att det nämligen för skaparen synes vara något all- 
deles onaturligt att dana sådana mimiska arter, då han lika väl 
hade kunnat direkt gifva dem något bättre försvar i den blif- 
vande kampen för tillvaran, utan att förse dem med ett sådant, 
sä att säga »i cirkel gående «, skydd. 

De båda andra förklaringarna, hvilka i korthet må kallas 

3* 


42 

teorierna om likhet i vilkor och om ärftlighet, öfver ens- 
stämma båda deri, att de göra förklädnaden till en biomständig- 
het, som icke står i något nödvändigt samband med de maske- 
rade arternas välfärd. Men ett sådant har emellertid blifvit ove- 
derläggligt bevisadt i en stor mängd fall. 

Yi må vidare erinra oss att förklädnaden är inskränkt blott 
till vissa grupper, men förekommer deremot alldeles icke inom 
andra, ehuru de lefva under samma förhållanden ; hvaremot just 
denna likhet i lefnadssätt m. m. borde mer eller mindre verka 
pä alla former i en viss trakt, under det äter ä andra sidan arf- 
likheten i samma grad borde inverka pä alla med hvarandra be- 
slägtade species. Det allra vigtigaste skälet emot dessa teorier 
lemnas emellertid af de fall, då det ena könet, nästan alltid ha- 
nen, är typiskt bildad, hvaremot det andra afviker frän den van- 
liga skapnaden hos den familj, till h vilken arten hörer, och är 
danadt helt och hållet efter en modell, ofta hemtad från en till 
och med fullkomligt annan ordning. Om någonsin, borde väl 
samma lefnadsvilkor verka lika pä olika kön af en och samma 
art, eller arf likheten och återvändandet, »bakslaget«, till tidigare 
stamtypers form och färgdrägt uppträda hos det ena sä väl som 
hos det andra. 

Icke heller lemna de ofvan anförda teorierna någon för- 
klaring pä det faktum, att de härmande arterna i allmänhet äro 
sällsynta, de efterapade rika pä individer, lika litet som derpå, 
att det företrädesvis äro vissa, pä ett eller annat sätt skyddade 
grupper, som blifva imiterade, såsom t. ex. inom vår fauna bin, 
humlor, getingar och myror, bland exotiska skalbaggar hufvud- 
sakligen Malacodermer och Hisxnder, hvilka utmärkas af en 
obehaglig sekretion. 

Huru vill teorin om arflikheten förklara att de imiterande 
och de imiterade arterna städse bebo samma trakt, under det 
deras närmaste slägtingar deremot stå att finna på ofta långt af- 
lägsna delar af jordklotet? Och icke heller kan densamma, lika 
litet som teorin om de liknande lefnadsvilkoren, uppställa någon 
grund hvarför denna likhet emellan tvä arter af olika grupper 
blifvit blott en ytlig sådan, en »förklädnad«, icke en verk- 
lig likhet. Och vidare kan man enligt dessa hypoteser pä in- 


43 

tet vis förklara alla dessa egendomliga imitationer efter bark, 
blad, mossa, pinnar, exkrementer, om hvilka vi i första afdel- 
niugen af var uppsats talat! Och slutligen anknyter sig till alla 
dessa invändningar det gradvisa i hela denna följd af företeel- 
ser, hvilket vi redan i det föregående mera än en gäng fram- 
liallit. 

Den enda utläggning af dessa fenomen, som mera än de 
andra tillfredsställer oss, återstår i Wallaces eller, om man sä 
vill kalla den, Bates' teori. Vi hafva redan delvis gjort be- 
kantskap med densamma vid frågan om den protektiva färgimi- 
tatiouen och likheten mellan insekter och vissa vextdelar m. m. 
Vi skola ännu en gäng återgå till denna teori om »bevarandet 
af det ändamälsenligaste« och vi låta mr Wallace sjelf tala: 
»I naturen finnes en allmän öfverensstämmelse«, säger han (1. c. 
pag. 123), »emellan ett djurs färger och dess vistelseorts. Arkti- 
ska djur äro hvita, ökendjur sandfärgade, de som bo mellan löf 
och gräs gröna, nattdjur mörka. Detta är visserligen icke en 
universalregel, men en mycket allmän och blott sällan omvänd 
sats. Gå vi något vidare, sä finna vi fåglar, kräldjur och in- 
sekter så färgade och tecknade, att de likna fullkomligt klippor, 
bark, löf, blommor, på hvilka de pläga sitta, och — derigenom 
äro de pä ett verksamt sätt dolda. Ännu ett steg framåt, och 
vi hafva insekter, hvilka sä väl till form och färg exakt likna 
bestämda blad, pinnar, mossbevuxna qvistar eller blommor, 
och i dessa fall understöda egendomliga vanor och instinkter 
bedrägeriet och dölja ytterligare djuret. Vi komma nu till en 
ny sida af fenomenet, och komma sä till varelser, hvilkas fär- 
ger h varken dölja dem, ej heller göra dem lika föremål ur vext- 
eller sten-riket, tvärtom äro i ögonen fallande; men de likna dä 
fullkomligt någon annan varelse af en alldeles skild grupp, un- 
der det de i sitt yttre utseende mycket afvika från dem, med 
hvilka de till följd af alla väsentliga delar af sin organisation 
äro närmast beslägtade. De uppträda nästan såsom skådespelare 
eller maskerade personer, som målat och klädt ut sig pä skämt, 
eller såsom bedragare, hvilka vilja passera som väl kända och 
aktningsvärda medlemmar af samhället. Hvad är meningen med 
denna främmande förklädnad? Nedlåter naturen sig till bedra- 


44 

é 

geri och maskerader? Vi svara: det gör hon icke. Hennes 
grundsatser äro dertill för alvursamma. Det finnes ett ändamål, 
en nytta i hvarje detalj af hennes verk. Likheten af ett djur 
med ett annat är till sitt väsende af samma natur, som likheten 
med löf eller bark eller öknens sand och motsvarar fullkomligt 
samma ändamål. I ett fall vill fienden icke angripa löf eller 
bark, och sålunda är bedrägeriet ett skydd; i andra fall anfalles 
det efterhärmade djuret af åtskilliga orsaker icke af fiender, som 
annars vore nära till hands för den ordning, till hvilken den 
härmande arten hör, och på detta sätt erhåller denna senare ett 
synnerligt verksamt skydd. Vi hafva med afsigt visat att för- 
klädnaden i båda fallen är af samma natur genom att från samma 
grupper framhålla arter, hvilka likna vexter, och andra, som imi- 
tera lefvande djur af främmande grupper. — — — En fortsatt 
undersökning afslöjar för oss det faktum, att i åtskilliga fall af 
dessa båda slag af maskering honan ensam är förklädd^); och 
dä det kan bevisas att honan behöfver skydd vida mer än ha- 
nen, och att hennes bibehållande vid lif under en mycket längre 
tid är fullkomligt nödvändigt för racens fortbestånd ^), hafva vi 


^) Af de stickande steklarne äro bada könen lika grant färgade, likaså 
af Carahider, Coccinellidcr, Clirysomelider, Cetoniider, Buprcstider, med 
flere skalbaggar, som hafva i hårdhet, lukt, smak och dylikt ett särskildl 
skydd; men bland de arter, hvilka utmärka sig för protektiv färglikhet, lu- 
det ofta nog just honan, som företrädesvis eller uteslutande har matta, döl- 
jande färger, och ibland de maskerade formerna hafva vi framhrdlit hurusom 
endast detta kön är mimiskt af Diapiwra mendica, Si/stellonottts, Myrmc- 
dohia och Michrophysa. O. M. R. 

-) »Könens inbördes betydelse varierar mycket inom olika djurklasser. 
Bland de högre ryggradsdjuren, hos hvilka antalet af i hvarje kulle födda 
ungar är ringa och samma individer yngla flere år å rad, är båda könens 
bevarande nästan lika vigtigt. I alla de talrika fall, i hvilka hanen skyddar 
honan och hennes af komma eller hjelper till att förskaffa dem föda, ökas 
hans betydelse i naturens ekonomi, ehuru den måhända aldrig är lika stor 
som honans. Hos insekterna eger ett helt annat fall rum. De para sig blott 
en enda gäng i lifvet och hanens förlängda tillvara är i de flesta fall full- 
komligt onödig för rasens bestånd. Honan deremot måste ännu länge fort- 
lefva för att lägga sina ägg pä en plats, lämplig för affödans utveckling och 
förkofran. Deraf den stora olikheten i behof af skydd för de båda könen. 
Och vi böra derför vänta oss att den för honan egna protektionen hos ha- 


45 

deri yttermera ett vitnesbörd för att likheten i samtliga fall tje- 
nar samma stora ändamål — artens bevarande». 

»Då vi fursökte förklara dessa företeelser såsom åstadkomna 
genom » föränderligheten « och det »naturliga urvalet «, utgingo 
vi frän det faktura, att hvita afarter mycket ofta synas fortbestä 
och förökas, när de skyddas för fiender ^). Vidare veta vi att 
varietetér tillfälligtvis uppstå, visande många andra färger; och 
då de raser, hvilkas färger äro för dem skadliga, sä att de lätt 
röja dem, utrotas, hvaremot de, hvilka i färgen ega ett skydd, 
ovilkorligen lättast bibehålla sig, sä behöfves intet vidare för att 
förklara polar- och öken-djurens skyddande färger. Men om vi 
en gång gå in härpå, så finnes det en sådan sammanhängande 
och gradvis framträdande serie af exempel på hvarje slags skyd- 
dande likhet ända till de mest underbara fallen af hvad vi be- 
nämnt »mimicry«, att vi icke förmå uppdraga någon gräns och 
säga : så långt kan föränderligheten och det naturliga urvalet för- 
klara företeelserna, men för alla de öfriga fordras en mägtigare 
orsak «. 

Medan sålunda alla de andra framhållna hypoteserna an- 
tingen erbjuda en mängd svårigheter eller till och med direkt 
stå i strid med några bland de mest konstanta och anmärknings- 
värda fakta, för hvilka vi ofvan redogjort, synes deremot Wal- 
laces teori om »bevarandet af det ändamålsenligaste« 
eller med andra ord den sä kallade »utilitets-principen« vara den 
enda, till hvilken de särskilda fallen låta hänföra sig och ur 
hvilken de kunna förklaras. 

Och häri, likasom i så många andra af den nyare natural- 
historiens resultat, röjer sig skönjbart den befruktande inverkan 


nen vore mindre utbildad eller alldeles saknades. I sjelfva verket bestyrka 
fakta fullkomligt denna suppositions. Wallace, pp. 111, 112. 

^) Här torde vara plats att omnämna det fleré fjärilar, hvilka annars 
förekomma i ljusare färger, uppträda i Britannien och särskildt i dess sten- 
kols distrikt med mörka, nästan svarta varietetér, en företeelse, som man för- 
sökt förklara pä mänga sätt, men hvilken d:r Buchanan White i »the 
Entomol. Monthly Magazine« (1877) vill hänföra till en adaption efter den 
allmänna färgtonen hos marken i ofvan nämnda omräden, säsom vi tro icke 
utan skäl. O. M. R. 


46 

af Darwins arbeten. Läsaren har redan af denna uppsats fatt 
en inblick i hvad man förstår med ^det naturliga urvalet«, 
hvars framhållande just utgör hufvudmomentet i Darwins se- 
lektionsteori, förutan hvilken äfven de af oss denna gång be- 
Imndlade företeelserna ännu länge hade fått vänta på en veten- 
skaplig förklaring. 

Väl sant att vi ännu i många fall »stå blott mer eller min- 
dre dunkelt anande inför mägtiga, evigt verkande lagar, hvilkas 
spår och tillämpning vi se, men hvilkas verkliga art blifvit oss 
fördold «. Men vi stå dock inför lagar, och veta att »allt, sä 
väl det höga som det låga, är underkastadt deras herravälde* ^) 
samt att intet är ett verk af slumpen. Och deri ligger just na- 
turvetenskapens menniskoanden höjande inverkan, att hon visar 
oss dessa stora, mägtiga lagar verksamma ända in i de ringaste 
småsaker. Äro dess sanningar äfven ofta textade med den min- 
sta tänkbara petit-styl, så innehålla de dock alltid stora tankar, 
tankar, framför hvilka vi stanna i beundran, och hvilka, dä vi 
förmått läsa dem, uppfylla oss med en egen lycksalig känsla, 
svår att förklara och uttrycka, — en känsla likasom af ett ömsesi- 
digt gifvande och emottagande, ett utbyte af idéer emellan na- 
turen och menniskoanden. Hvad den senare anar, det bekräftar 
den förra, och hvad denna såsom ett frö gömmer inom sig, det 
uppspirar i ljuset af den raenskliga tanken till en skön planta 
med ständigt nya grenar, blad och blommor. Detta är meunisko- 
andens umgänge med Gud i naturen. 


^) »Om förklädnads i »Ur vår tids forskning*, 7, p. 63. Ehuru Wal- 
laces arbete i denna förtjänstfulla serie af populärt vetenskapliga uppsatser 
redan blifvit gjordt till föremål för ett referat, hafva vi dock icke tvekat att 
upptaga frågan särskildt för finska läsare, så mycket mer som vår bearbet- 
ning af (lensamma delvis är gjord ur vissa afvikande synpunkter. 


-<>^<i^ 


IITHSONIAN INSTITUTICj 


.^^ 


RIES 


3 9088 00702 8228 


^■- 


'^ 


■%.. 


w m' 


^